Aftonbladet – 11 januari 1866, sida 3

Å I de handel. Det finnes kanske få brottmål, som s-) Men, invänder man, om partihandlarne sälja a mindre qvantiteter än femton kannor, böra de ju e ) kunna lagligen åtalas och fällas! Nej, så sluga aläro de nog att de ej blottställa sig för dylika obehagliga och kostsamma eventualiteter, isynnerhet som utvägarne att undvika dem äro lika enkla och simpla som talrika. Insändaren vill endast anföra ett par af de vanligaste. Köparne förena sig, ofta 8 å 10; en enda af dem emottager penningarne och uppgiften å de äskade qvantiteterna, hvilka antecknas med krita 1 tlå hvarje köpares eller salares? kagge, och oftast utgöra vida mindre än hvad kaggen rymmer. Den, som uppburit penn ngarne uppträder såsom köpare under det 2 å 3 af de öfriga biträda såsom bärare. Sedan partihandlaren levererat bränvinet, och eniigt påreckningen kaggarne eller köparens uppgift fördelat det i de många kärkärra till köparens båt eller kärra, på det att, enligt 45 :s föreskrift ej mindre än femton kannor måtte blifva från honom på en gång afheme n 1 len, afsänder han vanligen alltsammans å en i j Jtade. Detta är den vanligaste och enklaste galningsmetoden?. En annan utväg är, att Fr t. ex. 19 kannor i stället för 4. En säljaren tillhörig helankare, som alltid är fylld, hemtas af I köparen jemte dennes egen kagge, uti hvilken I fyra kannor blifvit fyllda, och ankaren aflemnas .I sedan af köparen å ett bestämdt ställe utom staIden. De fyra kannorna äro naturligtvis de enda, som verkligen köpas. Man skulle tro att det med lätthet borde låta göra sig att få dessa lagbrytare fällda, men så är det ej; och om det någon gång lyckas, så är det den stackars enfaldiga köparen som blir fast, men sällan partihandlaren, hvilken likväl är den egentliga roten till denna moraliskt depraveranframkalla och förorsaka så många -meneder, så många falska vittnesmål, som dessa salningsmål. Orsaken, hvarföre så få åtal mot dessa förbrytelser lyckas, är mångfaldig. Dels är polisen, isynnerhet i småstäderna, ofta slapp och dålig, dels förstår lönnkrögaren, hvars lönande rörelse ganska väl tillåter honom en betydlig utgift för att ostörd få drifva sitt yrke, att neutralisera mången illa lönad stadsfiskal eller länsman. Ins. vill. dock tro att detta mindre ofta lyckas, än allmänheten misstänker. Sanntär att förordningen tillåter och berättigar hvem som helst att uppträda såsom åklagare, -men ganska få ega lust, ännu färre förmåga att ätaga sig åklagarekallet. De ega dessutom icke beslagarerätt, kunna ej tvinga salarena? att uppgifva sipa namn, och om de sielfva utsända vittnen, jäfvas dessa oftast af domaren. Andra svårigheter möta äfven. Ins. vill anföra ett exempel. Trenne landtboer infunno sig hos en partihandlare, bärande med sig9 kärl, i hvilka denne fördelade de:20 kannor, som en af dem köpte och -betalade... De återförde derefter samtlige kärlen till den båt, i hvilken de anländt till staden. Enligt 2 vittnens intyg hade köparne sjelfve uppgifvit att de sjelfve egde bränvinet i ett kärl hvärdera . samtratt de öfnga kärlen tillhörde andra, :hemmavarande personer. De-friades likväl af domaren, emedan fördelningen ej blifvit verkställd på stadens grund och område. I den stad, der ins. bor, blefvo under en enda vecka 14 salningsmål antecknade och 6 deraf hos allmän åklagare anmälde. Han afstyrkte alldeles från att stämma -partihandlaren (alla köpen-hade skett hos samme man), emedan han alltid ginge fri, och befarade äfven att åtalen mot sälarena icke skulle medföra annan påföljd, än dryga kostnader för angifvaren i vittnesersättningar m. m. Det inträffar i-allmänhet sällan-att någon af allmogen på en gång köper 15 kannor :och då det sker, afhemtar han varan vanligen i ett, högst två kärl. Man kan, åtminstone i den ort der ins. bor, öfverhufvud antaga att 9 15-kannsköpare bland 10 äro ombud för salare och fördela det köpta mellan dessa. Partihandlaren, eller såsom -han välförtjent kan kallas, lönnkrögaren, kan omöjligen föregifva eller på ed förneka att han derom är okunnig eller ej måste misstänka att så är förhållandet, då han anmodas att i 8 kärl fördela, i vissa qvantiteter, hvad som kan rymmas i 4 af kärlen. Han är således ovilkorligen medbrottsling. Mången kraftig domare ålägger honom under sådana förhållanden äfven värjemålsed; men tyvärr finnas icke sådane domare allestädes. Man må ej tro att detta lönnkrögeri bedrifves i liten skala; I den lindsortsstad, der ins. är Bosatt och der minuthandeln och utskänkningen af spitituösa: drycker innehafves af ett bolag, som betalarmer än 14,000 rdr i afgift :och läter hela den möjligen blifvande behållningen komma staden till godo, har en enda T5-kannshandlare inom mindre än 3 månader uppköpt minst 6000 kamnor, af Kvilka åtminstorie 4 till 5000 under samma tid blifvit försålde, största delen på det ofvan antydda sättet. Man har mången dag sett hans dräng å kärra nedforsla 6 till 8 lass med små kaggar eller kuttingar, krukor och flaskor. ma från stadsfullmäktige i officiel skrifvelse till magistråten och från magistraten till den skrala polisen framkallade från denna sistnämnde den förklaring att veterligen intet slags lönnkrögeri bedrefs 1 staden, — detta ehuru sådant skedde öppet inför allas ögon. Stadens fiskal har visserligen sedermera nödgats vidgå motsatsen, men dels har erfarenheten lärt honom huru litet han förmår uträtta under nu här rådande förhållanden, dels är han jämmerligt betjenad af polisbetjenter, hvilkas oduglighet såsom sådana han till och med officielt uttalat, då han, i anseende till en förestående reorganisation, derom tillfrågades; men — den välloflige magistraten bibehöll dem dock alla. Man borde få vänta att åtminstone opinionen inom samhällets mer bildade-klasser skulle ogilla denna slags handelsrörelse, som kringgår lagen och ockrar på lagbrottet; men man ser likväl mången 8. k. bildad samhällsmedlem, som ej finner det orätt att sända till lönnkrögaren och hemta en kanna distilleradt bränvin och ett par kannor punsch för en aftonbjudning. Han -sparar ju derpå någon riksdaler för sig sjelf och bereder en vän eller frände en förtjenst på samma gång. v Man har af tidningarne sett att en motion vid nu pågående riksdag blifvit gjord af prosten Palmlund om ändring i bränvinsförordningen till förekommande äf denna äfven moraliskt förderfliga salning. Önskligt vore visserligen att det förenade lagoch ekonomiutskot et,af hvilket motionen sannolikt kommer att handläggas, måtte vidtaga det radikalaste medlet till ofogets hämmande, nemligen att bestämma 100 eller 50 kannor såsom den minsta qvantitet, hvilken vid partihandel får afyttras; men ett dylikt förslag skall sannolikt fröna ett stort motstånd, isynnerhet ifrån. bondeståndets sida.. Men det minsta, som bör göras, är att åtminstone föreskrifva det mindre, än 15 kannor, ej må vid partihandel utlemnas eller afhemtas i mer än ett kärl, och att, derest mer än femton kannor säljas, varan ej får utlemnas eller afhemtas annorlunda, än i ett kärl om femton kannor eller deröfver, samt resten endast i fyllda kärl utom ett. Visserligen blir det onda Härigenom icke häfvet, men likväl i betydlig mån stäfjadt. Äfven den 37 kröfver ett förtydligande tillägg. Det säges deri att hvad som är stadgadt om minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfven gäller om sprit och andra brända eller distillerade drycker. Gäller således denna föreTM ma. ö—-— vw ÖV OA AA HH mm mn ÖÖ ÅA M MN RR DÖ ÖA FA SR bör fr AA VM IN BA KE AA pA AA VR rt bi JR BR BN R OR CA