Aftonbladet – 11 januari 1866, sida 3

Något om bränvinsförsäljningslagen. Plats bar blifvit begärd i bladet för ne danstående uppsats, och vi återgifra den samma-gernoa, på det de af insändaren före slagne utvigar till hämmande af det af honon öfverklagade onda må tagas i öfvervägande af dem det vederbör; , kunnande vi doc härvid icke underlåta att uttala den åsigt att man under alla omständigheter får svår att utfinna kontroller och föreskrifter, sov icke kunna eluderas och kringgås, när pre miet på lagöfverträdelsen är så ansenligt som här är fallet och allmänna tänkesättet ännu åtminstone, så föga, henäget att be trakta densamma såsom något synnerliger moraliskt förkastligt. Den insända artikelr lyder sålunda: Till Redaktionen af Aftonbladet. Det är ett lika bekant, som ofta öfverklagad förhållände att kongl. förordningen af den 1 Dec. 1863 rörande försäljning af bränvin och an dra brända eller distillerade spiritvösadrycker lemnar åt lagbrytaren snart sagdt otaliga utvä gar att, med användande af några ganska enkle och ingalunda besvärliga försigughetsmått, drifv: en högst betydande och mycket lönande sprit varuhandel, utan att derföre betala den drygt afgift, som drabbar innehafvaren af laglig rät tighet-att drifva minuthandel eller utskänkning med nämnda varor. Det är den 1 i nämnde förordning, som här till filver hufvudanledningen. Den medgifve nemligen åt hvilken som helst rättighet att för sälja femtön kannor och derutöfver, hvilka få fördelas och afhemtas i huru många kärl som helst. Varan behöfver icke ens vara renad frår finkelolja eller ega den styrka af minst 46 4. som är föreskrifven för den vara, som af delag liga minuthandlarne tillhandahälles. Lagstiftarens afsigt med detta medgifvande har sannolikt varit den, att allmogen sålunds skulle erhålla tillfälle att direkte hos producen terna, d. v. 8. hos bränvinsfabrikanterna kö sina behofver till billigaste pris; men man ha! dervid förbisett att bränvinet sålunda oftast bli förstördt i sitt orenäde skick och derigenom bli mycket skadligt för helsan. Emellertid har följ den blifvit, att talrika mellanhandlare uppstått hvilka, isynnerhet då de sälja renad vara, vun nit en ofta lika stor afsättning till allmogen, son den lagligen berättigade minuthandlaren, ty jemtt det de under skenet af femtonkannshandel sälj: huru små qvantiteter Som helst, kunna de äfver alltid med god vinst sälja. till billigare pris, eme dan de icke betungas af de dryga afgilterna.