Aftonbladet – 11 januari 1866, sida 2

?Ja, vi hafva varit en börda för er nu en tid; jag tänkte visserligen, att som jag gjor: de sysslorna i-huset, min farfar. ej skulle vera så mycket i vägen; men jag fick en tydlig vink af mrs Mayfield just nyss.? ?Fördöme henne!? ?Nej, sir! vi böra ej glömma månader aj godhet för ett ögonblicks dåligt lynne. Således går jag, mr Robert, och nu har jag blott att tacka er för all er godhet och vänlighet. Vi äro mycket tacksamma mot er och önska att vi kunde vedergälla er — men det står icke i vår makt. Men farfar är en gammal man, nära sin graf och han skall bedja för er särskildt hvarje qväll, och så skall jag: och derföre, då vi äro så fattiga och ej hafva något alt hoppas på utom från bimlen, tänker jag, att den Allsmäktige vill höra oss och välsigna er, sofvande eller vakande, för att ni varit så god emot den olyckliga. Robert dolde sitt ansigte i händerna för ett ögonblick; detta var första gången, hon någonsin talat till honom med en sädan värma och innerlighet, och o, i hvilket ögonblick af mörk misstanke hade ej dessa ljufva ord träffat honom! Han hemtade sig äter och sade till Rachel: AÅr ni säker, att detta är verkliga skälet till, att ni lemnar oss så snart?4 Rachel såg förbryllad ut. Ja, det mevar jag verkligen, mr Robert. tminstone skulle jag icke hafva. gått precist i denna dag, om ej detta inträffat. cAh, men ni bade ju i ala fall fattat ert beslut att gå äfven dessförutan?X Naturligtvis ämnade jag gå någon gång; vi äro icke hemma här, farfar och jag. Det är ej det heller. Rachel, det har uppkommit ett däligt rykte här om er.