Aftonbladet – 10 januari 1866, sida 4

Sverges boskapsexport. Till redaktionen af Aftonbladet. I en i Aftonbladet införd artikel, bärande sam ma öfverskrift som denna, rekommenderar den ärade insändaren våra landtbrukare till att ej konsignera sina kreatur och produkter till handelshus? här på platsen, utan till s. k. ?salesmen? (mäklare), emedan de dervid skuile stå sig bättre. — Insändaren tyckes vara mycket partisk för salesmen, synnerligast för en uppfilven firma och jag tillåter mig derföre att i andtbrukarnes intresse yttra min mening om saken, så ock de omdömen jag inhemtat al flera högst respektabla salesmen och äfven af framstående firmor m. fl. Skritvaren af dessa rader är på intet vis intresserad i Sverges eller något annat lands kreatursexport, ej heler i förbindelse med någon person, som dritver handel med dessa slags produkter, alltså en fullkomligt opartisk person, som endast meddelar detta till deras etterrättelse som vilja draga nytta deraf. Vid atsändandet af en konsiznation till främmande ort böra afsändarne främst fästa sig vid om emottagaren är en redbar person och om han är så förmögen, att afsändaren ej löper nägot risico vid att anförtro varan ät honom. An vidare. bör: man vända sig till sådan person, som alltid arbetar i den branschen (kom ihäg London är en stor stad och affärerna delade ut snart sagdt tusentals branscher!) och som har namn deri. Ju mera känd den firman eller Personen är, desto bätte utsigt på säkerhet för pengarne och ett högre pris. : Bör man vända sig till ett handelshus eller en galesman? med de svenska kreaturen-och iadugardsprodukterna? — Detta äp en traga jag ställde till och erhöll samma svar på af de olisa salesmen, om hvilkas respektabilitet jag blef säkrad till hvilka jag vände mig på inrådan af framstående och inflytelserika personer. Evbgt deras mening böra atsändarne vända sig till ett respektabelt handelshus för hvilket de hafva förtroende, emedan de dervid fara bättre. De påstå att en salesman icke kan realisera konsignationen af kreatur, t. ex. för endast sitt mäklarecourtage med mindre han har förlust dervid (och jag undrar hvilken Londonfirma, vare sig salesman eiler handelshus, som sålunda ville uppofira sig för Sverges väl?) Många salesmen emottaga visserligen äfven konsignationer från främmande länder, men de taga igen sin skada på annat vis, t. ex. genom att uppgilva ett par lägre priser än de sjelfva erhållit för oxarne eller genom att uppgifva högre omkostnader än som verkligen drabbar varan, bäda delarne äro mycket troliga; eller kanske hafva de sådana öfverenskommelser med afsändaren, som ersätta ett handelshus provision, — Det gitves tyvärr äfven handelshus som icke nöja sig med sin provision, utan som äfven knappa af det erhållna priset och. öka på omkostnaderna, sådana äro Ju värre igen än alla andra ombud, men det gifves många, många ärliga och respektabla handelshus, och i deras händer fara herrar exportörer mycket bra och om de än få betala åt ett sådant hus sina par procent provision, så få de sjelfva de priser, som firman erhåller (och den kan alltid kontrollera sina salesmen), få betala samma omkostnader som firman utlagt och äro säkra om att allt går punktligt och till exportörens bästa tillväga. Spanien har den betydligaste exporten af kreatur hit och deras affärer ligga uteslutande i händerna på handelshus, ett slående bevis på att det är rättaste sättet att bedritva saken. Frankrike, Holland och de andra länderna (Amerika, Danvmark, Holstein, o. s. v.), som hitsända smör, ost, fläsk och saltadt kött c. betjenar sig alltid af de i denna bransch mest framstående firmor, såsom en regel. Jag kan sålunda råda mina landsmän till att endast vända sig till handelshus och att alltid välja kända och solida firmor, skulle de än beräkna något högre provision än minäre kända, hvilka helt säkert taga ersättning för besväret på något annat vis. På samma gång får jag likväl äfven tillägga, att det ej alltid är ombudets skuld om däligt pris erhålles, ty mången gång, Jag vågar til och med säga oftast, sändas kreatur hit som ej en gång äro värda ångbåtsfrakten. Aila tyckas tro att efter som London är centralpunkten för dylikt, såsom för mycket annat, så bör allting kunna säljas här; det kan det visserligen äfven, men ej alltid med fördel. -— Sa t. ex. hade jag tillfälle se, då jag, i ändamål att samtala med ofvannämnda salesmen i detta ämne, häromdagen besökte oxmarknaden (Cattle Market, Camdentown), en del svenska nötkreatur, som nu utbjödos för tredje gången, d: v. s. tre marknadsdagar å rad. Det var icke allenast gamla förkörda oxar utan så magra att de syntes vara endast hud och ben. I sanning borde man skämmas :ör att exportera dylika djur. De säldes, om jag minnes rätt, till 6 — stycket och voro nog tra betalda äfven dertill: — Kreatur, som skola ädraga sig engelska köpares upp: märksamhet, böra vära feta och det är intet tvifvel underkastadt, att landtbrukaren finner god ersättning i priset för det extra foder han består på sina till export bestämda kreatur. Måtte landtmannen blott komma ihåg, att han har att göra med så svåra konkurrenter som t. ex. holländare och holsteinare, hvilka göda sin boskap efter den engelska smaken Genom flera ärs resor och uppehall i Slesvig och Holstein känner jag äfven något till dessa länders export och är följaktiigen lättare i stånd attt uppstälia jemförelser. Måtte Sverges export af kreatur och landtmannaprodukter med det kommande året betydligen tilltaga och blifva en at landets hufvud anklignnn näringsgrenar önskar uppriktigt en af: dess frånvarande söner.t Londön den 29 Dev, 855. OM gå NES