Aftonbladet – 10 januari 1866, sida 4

demisk institution i hufvudstaden inhemtat hur pass intresse Stockholms invånare hyste för en sådan anstalt, som dock otvifvelaktigt i första rummet komme att lända hufvudstadens invånare till bätnad och nytta. I detta yttrande hördes flera af ståndets ledamöter gillande instämma. Lönnberg fann frågan icke vara från gårdagen, utan höra till dem, som oupphörligt ånyo uppdyka tilldess de blifvit på ett tillfredsställande sätt lösta. Stockholm vore nu den enda hufvudstad, med undantag af Lissabon och Florens, som icke egie ett universitet, och om det vore af vigt för landet att en akademi funnes i hufvudstaden, vore det dock ännu vigtigare för hufvudstadens egna invånare. Talaren, som icke gillade de af utskottet anförda motiver, förutom de ekonomiska hinder, som deri omtalas, trodde att just nu vore rätta tidpunkten inne för Stockholms ber folkning att visa det intresse den hyste för frågans lyckliga lösning, och på utgången af den nu omnämnda teckningen komme utan tvifvel representationen att fästa synnerligt stort afseende, då universitetsfrågan nästa gång framlades inför riksförsamlingen. Corl Anders Larsson påpekade den trångbröstade anda, som talaren uppgat i allmänhet hafva gjort sig gällande i universitetsstäderna och trodde att denna anda, som en skadlig dimma lägrade sig öfver ungdomssinnena. Talaren ville derför med sin röst bidraga till betänkandets återremitterande för att kunna i hufvudstaden erhålla ett verkligt universitet, hvarest de teoretiska studierna kunde förenas med den praktiska erfarenheten, samt vetenskapen blitva hvad man kallar lefvande. Betänkandet blef af ståndet bifallet, hvarefter ståndet, i anseende till den långt framskridna tiden, uppsköt öfriga på föredragningslistan stående betänkanden till nästa plenum, samt ätskildes kl. ?4 3 e. m.