Aftonbladet – 10 januari 1866, sida 3

nen omringade honom, moster Lotta citerade något vackert och rörande ur Norborgs stilla och guvernanten fann att Carl blitvit vida manligare och ståtligare, sedan hon såg honom sist. Sjelfva julslappskorgarne lingo en lång stund stå öfvergifna, tillsdess den första förtjusningen gått öfver. Men Andtligen återkom man till dagordningen och adjunkten åtog sig att uppläsa adresser och julklappsverser. Att beskritva alla dessa skulle föra mig för långt och mitt papper lider dessutom till slut. Nog få ni dyrbarare presenter vid Skeppsbron i Stockholm, min vackra kusin, men aldrig några, svm sprida en större glädje, ty de äro nästan allesammans virade, stickade eller broderade af älskande händer. Men den sista julklappen måste jag dock omtala för dig, ty den utgjorde sronan på verket och maken till julkiapp var väl ingen fätt. Prosten och Carl: buro nemligen in ett tort skåp, som de nedsatte framför adjunkten. På skåpdörren lästes med stora boktäfver: Två kamrar till pastor F. Pastorn öppnade skåpet, som-ganska riktigt var in leladt i ?tvenne kamrar?, en nedre, som var en större och en öfre, som var .helt iten. I den nedre kammaren stod en liten tol och på den satt — Malin, strålande af ingdom och skönhet, med en den näpnaste illa korg i ena handen och ett exemplar af. let de Geerska representationsförslaget i den j undra. ?Välj nu? ropade hon muntert till sin riare, som betraktade henne med förtjusta lickar. Hur valet utföll behöfver jag väl icke öga, Nog af — representationsreformen vann en afgörande seger på W prestgärd. Dagen derefter. Uåvisgiugotill julotta; Rör: