Aftonbladet – 10 januari 1866, sida 2

Julen på Landet. W? presigård den 2 Jan. 1866. Min -hästa kusin Emilia! Då jag lemnade den stora och lysande huivndstaden, för att tillbringa December månad härstädes, lofvade jag dig en skildring af de enkla; nöjen och de glada tidsfördrif, hvarmed bygdens anspråkslösa folk firar den sköna hogtid, vid hvars blotta namn minnenas ljufvaste strängar dailra — barnens högiid, familjelitvets innerligaste och rikaste test — julen på landet. Den är nu förfluten, nyåret bar inträdt, och jag skyndar att fullgöra mitt lötte, väljande dertill — med redaktionens benägna tillåtelse — Aftonbladets spalter, ty jag hyser den måhända egeukära inbilluing, att min lilia Pyinteridyil torde kunna intressera flera bland dina väninnor, hvilka måhända icke känna verlden längre än till Hasselbacken eller Novillas område och som kanske icke hafva någon föreställnivg om, huru den svenska landtpresten eller den svenska bouden firar sin jul. å Du lefver, nin vackra kusin, iden stora verlden, da-sar på Innocensen och Amaran: ten, bar nyligen på uyärsbalen varit uppbjuden af kungen och prins Oscar, är på operan och njuter af M.z rts och Meyerbeers förtrollande toner. Rikaskävker kaglade säkert ölver dig på julafton, ty vid Skeppsbron i Stockholm trägar man icke efter hvad man kostar på sg. Hela din lefnad har hiuills varit en dans på rosor, en förijusande dröm, och vid dina nitton år her du ävnu, så vict jag vet, aldrig känt till hvarkea sorg eller harm, såvida jag ej dertill får räkua hvad du en gång sade mig, att du fann det förargugt att kallas mam