Aftonbladet – 9 januari 1866, sida 3

AN RAR, vamaat byn orm ry rr REN nt fängforsling, och i detta afseende äro stränga föreskrifter af fångvårdsstyrelsen utfärdade. Gammalt-Nytt. Då i harmen deröfver at: representationsförslaget af rikets ständer antogs, en af det könservativa partiets ledare på riddarhuset 1 !0g sig friheten ålägga de 294 ledamöterna af adeln, hvilka förkastat nämnde förslag, att samlas omkring den blägula fanan? för att bekämpa ?den röda, som med sme: kände ord, men hotande åtbörder nalkas vår urgamla konungatron? — så torde det icke vara ur vägen att nu erinra om en episod, då just inom det första ståndet och derjemte af fäder och anhöriga till dem som nu uppträda i egenskap af ledare för det konservativa partiet, den fruktade röda fanan? höjdes mot den urgamla konungatronen. ; En eådan episod inträffade -vid 1800 års riksdag i Norrköping, och skildras 1 ett bref, daterådt den 31 Maj 1800, till hertig Carl af Södermanland från dennes dävåranae kavaljer, sedermera statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet, greive A. O. Mörner. Brefvet, med diplomatisk a ennböt afskrifvet, är af följande innebåll: Sedan jag sednast hade den nåden uppvakta hafva tvenne plena förefallit; utisflet förra förehades endast oeconomiska mål och togos beslut i anledning af oeconomiutskottets betänkanden. Oaktadt mål af mindre vigt, i synnerhet som alla, fastän uti flere plena afgjorde, beroude af konungens beslut, fanns ej en en som ej med nej af oppositionspartiet besvarades. Denna envishet hade likväl ej annan påföljd än den, att Ridderskapet och Ådeln först kl. 9 om aftonen åtskiljdes.. Följande dagen företogs protocollsjusteringen för måndags-plenum, då realisationsfrågan vardt afgjord. i hade redan underrättelse att oppositionen ämnade försöka att göra detta beslut om intet. Sedan protocollsjusteringen var förbi, tillsade Landtmarskalken Gretve Ovzenstjerna att med Deputation afgå till de öfriga Stånden för att gifva dem tillkänna Riddarhusets beslut, hvarvid Baron Carl De Geer, 1) som numera åtagit sig att vara Oppositionens chef de partie, uppsteg och påminte, att en sådan deputation ej kunde afgå innan expeditionen blifvit justerad och vunnit Riddarhusets sanction. Orsaken till denna motion var den, att då förliden måndag proposition skulle göras om realisation gjorde flere ledamöter den observation, att de-uti Hemliga Utskottets betinkande omnämnde 250.000 Rdr af bevillningen ej måtte uti propositionen ingå; hvarpä Landtmarskalken svarade, att hvad bev:llningen tillhörde skulle först komma under ventilation. då Bevillnings-Utskottet dermed inkomme. och att endast vore fråga om Hemliga Utskottets plan bifölls i hela sin vidd; hvarefter voterades och ja fanns vara vinnande. Baron Carl De Geers lan var nu, att få denna reservation i protokollet intagen, hvadan följde att då en punkt i rojectet vore förkastad, blef verkställandet af e öfrige omöjligt. Sedan Baronen talat uppsteg General Zol och uppmanade Landtmarskalken att enligt sin makt låta Deputationen afgå, hvarefter gr ett-sorl som står ej att likna vid något. Flere skrikare upphöjde sina stämmor med. påstående att deputationen ej kunde afgå, hvilken icke destomindre aftärdades. Stallmästaren von Schulsenheim och Sköldebrand 2) ställde sig vid dören för att med våld hindraden gå ut, men den sednare fann snart det oanständiga i ett sådant uppförande och afstod derifrån;. men den förre som uppför sig som en galning persisterade och hade den audacen att verk Le hindra Grefve Oxenstjerna att utgå; men Gustaf Löwenhjelm, som var medi Deputationen, slog med nagon ifver på fästet af sin stora houzarsabel drog Herr Stallmästaren sig i god ordning tillbaka. Sedan Deputationen var: afgången steg bullret till sin höjd. Baron Carl De Geer utmärkte sig genom ett högst obeskedligt uppförande mot Grefve Brahe, -så i anseende till dess värdighet som Landtmarskalk, som i betraktande af den vänskap, som alltid emellan dessa herrar ex sterat. Ibland de flere som sig med grofhet distinguerade, kan jag ej undgå att nämna Lars Hjerra, 3) hvilken yn undfick befallning utt ej mer visa sig för Konungen, till hvars koupter han under sitt vistande här varit befalld, en gång för alla. Hans bror Herr Hans Hjerta begärde derefter ordet och yttrade att sedan han sett det så mycket våld och orättvisa af Landtmarskalken kunde utöfvas, afsade han sig att vidare vara medlem at Riddarhuset, bortgick och sönderref sin pollet. Vid detta tillfälle kunde jag ej afhålla mig att på min bänk uppstiga för att säga det Herr Baron Hjerta aldrig kunnat göra Ridderskapet och Adeln en större tjenst. Hans exempel foljdes af flere, sssom Baron Clas Cederström, hvilken tillika med en Herr Adelheim afsade sig adel skapet, jemte Stallmästaren v. Schulz-nhemn. Jag är på det högsta ledsen att vara nödsakad berätta det en Camerat Jan Carl Adelswärd äfven är smittad af denna svåra sjukdom, och var en bland dem som följde Baron Hjertas exempel. Under ailt detta var ett buller och ett skrik det mest oanständiga, och det slutade knappast då Landtmarskalken äskade ljud, för att tillsäga, det plenum var slutadt. Han uppgick genast till Konungen och inberättade hvad som händt. Konungen blef högst förtörnad härötver, och ännu mer sedan ra ledamöter af Hemliga Utskottet uppkommo för att afsäya sig sitt förtroende. De jag minnes af dem äro Generalen Gretve von Schwerin och Lagerheim, Professor von Schulzenhem och Gerd: Klinge samt Gretve Adolph Hamilton. Sedan onungen i gär med dem haft samtal, hafva de ändrat sitt beslut och bibehålla sina säten i Utskottet utom Grefve von Schwerin och Professor Schulsenheim, hvilka hafva föreburit siuklighet. — Det vore att för mycket uppeholla E. K. H. att omtala flere detailler, som uti detta för Svenska Riddarhuset så skamliga plenum företallit, och hvilka E. K. H. framdeles lärer af dess protokoller inhemta. Det är ty värr en sanning att . Skjöldebrand är en af de värste skrikarne och jag kan ej begripa, att en man som alltid varit känd för heder, ära och klokhet, kan så förglömma sitt eget och sitt stånds intresse, Dock smärtar det mig mera att se Jan Carl 1) Född 1747. Fändrik vid Lifgardet 1762. Kammarherre. Dog 1805 i Stockholm. Fader till excellensen grefve Carl De Geer till Leufsta. 2?) Slutligen grefve och excellens. 3) Född 1762... Fändrik 1776. Giek i fransk tjenst. Löjtant 1786... Kapten 1789. Kavaljer hos hertigen af Östergötland 1792. Major 1795. Ötverste-löjtnant 1796. Örverste ROD LEA kras NA 3, MÄ VER