Aftonbladet – 8 januari 1866, sida 3

tt 7 De OVRe Dar: SGNESNESlaNUCIS vallard. ig n ps EKONOMISKT. -, Genom Posttidningen underrättas allmär . heten, att K: M:t sanktionerat ett ytierl gare lån, uppteget för svenska statens räl ning genom riksgäldskontoret, och äro Di negifvarne såsom förut hrr von Erlanger. Söhne och Gebrider Bethmann i Frankfu . samt Norddeutsche Bank och H. J Merc komp. i Hamburg. Beloppet uppgitves ti t I niomilhoner Verei.sthaler, hvilkei motsvara r24 000,000 rdr. Den officiella notisen an I gitver ingenling annat än att, sedan riks a gäldskontorets 8. k. engelska lån med hr JJ. H. Scröder komp. misslyckats, hafv fullmäktige nu ändthligen funnit anlednin; att fullgöra det uppdrag, som de för 2! år sedan af rikets ständer erhöllo. Huri dessa låneoperationer blifvit så utdragna p: 1 tiden, derom torde måhända statsutskottet i dcharge-betänkande angående riksgälds . kontorets styrelse komma att sprida någr I upplysningar. Visserligen har under hele denn länga tidrymd konjunkturen för stats. Ilåns upptagande Varit nästan oafbrutet i ned. låtgående, notabene för låntagare. På de förnyade uppskofven hafva således landet ingenting vunnit; det nu vunna resultatet kommer nog att bära vittne derom. Att under prisfall besluwa sig till en för säljning af varor för utt skydda sig mot J ännu större förluster, dertill fordras både blick och en viss raskhet hos affärsmannen. Det vore nästan för mycket begärdt, att en korporation, så sammansatt som styrelsen öfver riksgäldskontoret, någonsin skulle kuvona handla beslut-amt. De kollegiala formerna, som förutsätta lika nit och lika skyldighet att taga initiat:v, hos ett större antal personer, försinka vanligen ärendenas handläggning och välla ofta, att ingen åtgärd blir vidtagen förr än i sista stund, eller då uppskof ej längre blir möjligt. Den stora betänksamhet, som i många fall är af högt värde, blir, då frågan är om penningtränsaktioner, ver det fordras att bestämma sig utan uppskof, ofta hinderlig för ett enningverks förvaltning. Vi bafva redan förut angifvit, att det nu ifrågavarande lånet är ett dåligt lån för lånetagaren, men vi tillåta oss icke att klandra riksgäldskontorets fullmäktige, ty man kan icke på denna högt ärade korporation billigtvis hafva anspråk, att de skulle kunna afsluta fördelaktiga statslån, hvartill kommer att konjunkturen för låns upptagande varit och är högeligen missgynnande till följd af de många storartade företag, hvilka alia söka ledigt penningkapital, och de många lånesökande stater, hvilka uppjaga vilkoren för hvaranra. Under förutsättning att vi äro väl underrättade, är detta lån upptaget hufvudseakligen mot följande vilkor: fyra millioner ibaler fixt öfvertague af långitvarne och fem millioner thaler i option, d. v. 8. som lånegifvarne hafva rättighet alt inom viss tid öfvertaga, om de finna konjunkturen för sig gynnsam, men icke skyldighet att lemna, i händelse den allmänna penningmarknaden ytterligare kommer att försämras. Vidare ära långifvarne ej behöfva lemna mera än en obetydlig del förr än om sex månader; och således torde kontraktet, ingånget då penningmarknaden var ytterligt nedtryckt, möjligen komma att fullgöras törst på en tid då bättre vilkor kunnat erhållas. Viveta väl, att för inbetalningar å statslån någon tid erfordras, men vi hafva anledning tro, att i detta fall berörde beqvämlighet för länvifvaren blifvit mer är vånligt utsträckt. Lånet skall återbetalas genom en annuitet af 5?4 procert under loppet af 65 är. De 8. k. små -vilkoren äro icke drygare än vanigt, hvaremot man måste bereda sig på en känbar förlust derigenom, att lånet skall i utlandet förvandlas till Hamburger Banko för att konna uti sådana vexlar, som här röna största efterfrågan, indragas. Dett.är nu frukten af den länga underhandlingen, och då dertill kommer, att, oakta.t obligaionerna för riksgäldskontorets fyra föregåRT TE TTK ende lån alla löpa med 4!2 procents ränta, ir nu intet förbehåll af riksgåldskontoret gjordt angående de blifvande obligationernas räntefot. Om vi antaga, att de nya obligationerna utställas med 4!2 procents ränta, så iro låvgifvarne berättigade, att för 9,000.000 baler erhålla i rundt 1al 10.860.000 ihaler ti riksgäldskontorets 4!s procents obligaioner; så betydligt gör den till 534 prosent förhöjda annuiteten under en utsträckning af 65 är! Om långifvarne kunde lycsas sälja berörde obligationer al pari, så rore deras behållning på affären 1 runda al — 1,860.000 thaler eller 4,960.000 rdr. Vi veta väl att detta icke nu kan ernås, nen då man ihågkommer, dels att staten illförene erhållit öfver 93 procent för rikssäldskontorets Å!a procents obligationer, amt att berörde obligationer varit noterade jä flera utländska börser till 98 procent, så lir man genom denna jemförelse i tilltälle tt bedöma, huruledes detta lån är högst etydligt mera tryckand : för låntagaren än ie föregående, hvadan tiden torde vara inne : tt tillse, om det för oss kan vara skäl att ortfarande upptaga statslån till hvad pris om helst, och om man fortfarande bör anända ett hult kollegium till lånenegociaÖrer ? Under förutsättning, att 1866 års riksäldskontors obligationer må komma att uttällas på 4!2 procents ränta, erhåller riksäldskontoret efter ofvan uppgifne beräking 82,85 procent. Från denna siffra skall kväl ytterligare afdragas alla de smärre ostrader under namn af provisioner, evaleringar från ett tili annat myntslag och änteförluster, hvilket, ehuru dessa kostnaer ej kunna på förhand till siffran beräkas, ätminstone medtager en procent, hvaan staten får skatta sig lycklig om den eräller 82 procent för 4!2 procents obligaioner. För oss, som känna vårt fädernesands tillgångar och äro fullkomligt öfverygade om, att, oaktadt några som öfverpekulerat i jordegendom måst till följd af na misstag vidkännas stora förluster, beolkningen i sin helhet hkväl förkofrats i älständ: kam vata att okattarna ardantligvon