Aftonbladet – 8 januari 1866, sida 3

oss kan det ej vara annat än påkostande a finna statekrediten sådan, som om läng: vare till svenska staten vore berättigade, a vid negociationerna tillgodoräkna sig någ för en risk, som icke finnes till, neml. der att icke punktligen och till fulla beloppet utbekomma de pestämda annuiteterna. Det är icke nog med den förlust, som ge nom så ogynnsamma länetransaktioner sor den ifrågavarande ådrages statskassan. De svenska krediten i allmänhet och hypoteks bankens upplåning isynnerhet lider deraf p det etänkligaste. Man kan icke begära at hypoteksbanken skall kunna för sina obliga tioner erhålla högre pris än staten, och d: man i allmänhet anteger att jordbruket, så som näring betraktadt, ej med fördel kal drifves med dyra upplånade keapitaler, 8 mäste genom nedtryckandet af svenska värde papperens notering den tidpunkt aflägsna: allt mer och mer, då vårt jordhypoteksvä sende skulle kunna tillfredsställande ordnas Om man ej vill alldeles förstöra den sven ska statskrediten, så måste man antinger vid fattande af beslut om nya låns uppta gande bestämma ett visst limitum för annuitetens belopp samt begränsa antalet af år. under hvilka densamma bör utgå, eller ocks; helt och hället uppskjuta all upplåning för svenska statens räkning, intilldess de nu koniraherade länen hunnit spridas bland allmänheten, och genom förbättrade konjunkturer uppnått en skäligen hög notering. Vi antydde här ofvan, att något särskildt förbehåll med afseende på räntefoten troligen icke blifvit gjordt. Vi anse detta så mycket beklagligare, som tnvuiteten är hög nog för att medgifva, att låne ställas på 5 Z obligationer, hvilket vi in variaon kunde för tillfället i fortkynda försäljningen af ovl ris, men felbart skulle hafva till i dels att woteringarne å förutvarande s eoska äväl statens som hypote piexus obligaioner ytierligare nediryckns, dels xt blifande lån ej kunde påräcna rågonu begärighet, såvida ej obligationerna bu-o åtmintone 5 4 ränta. Väl veta vi, att, när man alar om räntefoten, jemväl kapitalrabatten nåste tagas i betraktande för att erfara vilken afkastniog köpare af obligationer rhäller å sitt penningkapital. En Ae bligation med en större kapitalratatt kan ara för honom lika fördelaktig, som en 5 rocents dito med en något mindre. Men är kapitalrabaften af omständigheterna blif. it så betydlig, som å det ifrågavarande lået, så har ätminstone låntagaren den föroppning och tröst, att när obligationerna ppnått en högre hotering, deras .dåvarande ällning inverkar fördelaktigt på jnöjligen rågakommande nya lån. Denna fördel är prikastad, om vu svenska 5 4 obligationer ulle komma i marknaden, ty de hafva en mförelsevis mindre skala, på hvilken de inna avancera, innan de uppnå pari, och erutöfver kunna icke rimligen obligatioer, återbetalbara genom utlottning, komma t stiga. Vi hoppas att de, som möjligen . inva utöfva något inflytande på herrar lågifvare, behagade använda detsamma i n syftning att de, om också dertill berätsade, nu icke påyrka någon förhöjning uti ntefoten för det nya lånet, i jemförelse ed de äldre svenska, i utlandet välbekanta ligationerna. Sådant skulle ofelbart göra 65 års statslån ännu mera beklagligt för enska nationev. Främlingarne böra erra sig det många anledningar förefinnas rtill att ännu åtskilligt kan vara att hemta negociationer med svenska staten, äfven 1, som vi hoppas, det skulle vara sista pgen som riksgäldskontoret afslutar stats1. Nr mm