Aftonbladet – 8 januari 1866, sida 2

Jag skulle hafva varit dig en bättre vän, om jag hade vändt bort hufvudet och aldrig låtsat se, hvad som är i ditt hjerta.? obert teg en stund, derpå hviskade han med låg, bedjande röst: Tycker ni inte om henne, moder?? Jo, jag tycker om henne, min stackars gosse. Hvad tinns det, som man ej skulle tycka om hos henne? Men jag känner henne icke.? Men jag känner henne lika väl, som om vi hade varit bekanta i sju år.? Du talar som ett barn! Hur kan du känna en flicka, som kommer ifrån en främmande trakt?? Jag kunde ansvara för henne, moder.? Jag vill ej åtaga mig att svara för någon flickhoppa alls. Jag märker visserlisen, att hon är mycket tillbakadragen, men jag håller tio mot ett, att hon har någon bekantskap, antingen god eller dålig. En dälig bekantskap, moder! Aldrig! Om ni hade sett henne under hela skördemånaden, som jag gjorde, visa aktning för sig sjelf och tillvinna sig andras aktning, skulle ni inse, att den flickan aldrig kunde nafv. begått ett felsteg under hela sitt lif.4 Nå men, Robert, hvad är det då, som vör dig så sorgsen, om du ej har någon arhåga för henne? tDet, moder, att jag ej tror, att hon håler af mig, som jag af henne.t . 4Så mycket bättret, sade mrs Hathorn orrt, tro det då, om du vill.4 uSäg icke så, säg icke så! utropade Robert klagande. Godt, Robert, hon afskyr dig ej, det! an du vara säker om. Hvarföre har hon!! i brädtom att komma sin väg? . Emedan hon har någou i sin hembygd l: om hun håller kärare än mig.