Aftonbladet – 8 januari 1866, sida 2

Detatten på riddarhuset i fredags, om särskild tryckning och spridning af protokollerna öfver reformfrågans behandling inom det höglofliga ståndet, företedde ett och annat drag, som förtjenar antecknas, men som vi icke hunno omförmäla i vårt fredagsblad, då plenum slöts blott en kort stund invan tidningen skulle läggas i pressen. Kabinettskammarherren grefve A. Oxenstjerna förfäktade de åsigter, som blifvit uttryckta i den af honom gemensamt med hr Stuart afgifna reservationen. Grefven kunde icke finna, att den ifrågasatta gratisutdelningen af protokollerna skulle leda till något annat resultat, än att öfvertyga folket att vi fått en dålig och bristfällig grundlag. Presidenten grefve Mörner, ehuru, säsom man vet, en bland de ifrigaste motståndarne till det nu bifallna förslaget, hade dock artigheten förklara, att han icke kunde antaga att det, som grefve Oxenstjerna befarat, skulle bli följden af kännedomen om adelns debatt; men han önskade att denna kännedom skulle bli fullständig, hvilket den naturligtvis icke kunnat bli genom tidningarnes redogörelser. Till en sådan fullständig kännedom om ärendets behandling hörde äfven, enligt grefvens tanka, att reservationerna skulle bifogas. Frih. Leuhusen ansåg deremot, att en del af reservationerna, åtminstone ett par af dem, voro af den beskaffenhet, att det ej var lämpligt att gifva dem en större spridning. Frih. C. G. Cederström fann det åter icke adeln värdigt, att föranstalta om en godtköpsupplaga af sina protokoller, b sätt utskottets förslag äfven innehöll. en från debatten i den stora frågan bekante öfversten frib. Klinekowström understödde grefve Mörners förslag hufvudsakligen ur den syppunkien, att han ansåg reformdebatten innehålla flera frön till nyttiga förändringar, hvilka nog skulle komma att i framtiden bära frukt. Det lärer väl icke vara synnerligen stor anledning att befara, att den nya författningen kommer att förändras i den riktning, som under öfverläggningen på-riddarhuset påyrkades, men: det nyss anförda yttrandet antyder emellertid, att tanken på en reaktion icke är främmande för en och annan bland dem, som voro reformens motståndare, och det torde derför böra tjena som ett gif akt åt nationen, att hon bör just med hänsyn härtill se sig litet före vid de blifvande valen. Adelns beslut blef, såsom vi förut omförmält, att den intressanta och i vår parlamentariska historia minnesvärda debatten skall, jemte reservationerna och en förteckning på de voter:ngsdagen antecknade ledamöterna, tryckas och utdelas samt dessatom till lågt prisallmänheten tillhandahållas. Äfven grefve Oxenstjerna förklarade till sist, att han lät sitt motstånd falla,