Aftonbladet – 5 januari 1866, sida 2

het för att inse att det aldrig varit protektionistpartiets målsmäns afsigt att gynna jordbruket genom tulisatser. i allmänhet, men väl att genom sådana fördyra allt hvad jordens brukare behöfva köpa, sä lärer väl ätmimstone ingen, som i någon mån tagit reda på franska traktatens innnehåll och syfte, kunna tro att anfallet mot densamma åsyftar någon fördel för jordbruket, helst som inga alster af denna näring äro i traktaten berörda och det sålunda bör ligga klart. för det mest inskränkta förnuft, att tullbestämmelserna om jordbrukets produkter äro helt och hållet oberoende af franska traktaten. Landtbruksbefolkningen i orterna, som numera i allmänhet börjar inse behofvet af en närmare justering af Dagligt Al lehandas vackra förespeglingar, innan någon tro s ties till den vänliga ytan, hyser det förtroende till sina folkvalda representanter vid riksdagen, att dessa ieke skola låta lura sig af fagra ord utan mening eller att deras ombud skola låna sig till redskap åt dolda intressen, hvilkas syften äro ömtåliga för dagens ljus. Der rösten väl är en Jakobs, men händerna för åda en Esau, der är alltid skäl till misstanke, att något spel under täcke är å färde: Hittills har bondeståndet på ett för hela landet tillfredsställande sätt förstått att uppfstta sin ställning, och mot detsamma utställda försåt till missledning ha strandat mot det sunda förnuftets klarseende öga. Försöket att inleda bondeståndet till delaktighet i en förkastelsedom öfver franska traktaten, torde derför vara en alltför grof krok att dermed lura bönder?, I alla händelser hoppas man att, huru illa det än må vara bestäldt med våra fyra stånd; den sista ståndsriksdagen dock icke skall-till den-grad nedsätta institutionens anseende för samtid. ocbframtid, att den skulle beslata ett ogillande af en regeringshandling, hvars tillintetgörelse skulle tillfoga landet en obotlig skada.? ——— EE Tr