Aftonbladet – 4 januari 1866, sida 3

vetenskapliga ämnen, i hufvudstaden hålla en sammanhängande följd af föredrag, dels ock till bekostande derstädes af offentliga föreläsmingar i ämnen tillhörande allmän bildning. Då jag här ansett ett belopp af omkring 10.000 riksdaler vara erferderligt ensamt för tillfälliga iöredrag, får jag nämna att det under de förflutna 2:ne åren, då sådana föredrag hållits, ofta visat sig att föreläsarne måst för åskådningsmateriel m. m. underkasta sig kostnader som öfverstigit hela det dem tilldelade arvodet, hvarför detta arvode synes böra förhöjas. Det är emellertid icke allenast det ringa honorariet, som nu så ofta gjort skicklige personer tveksatmme i fråga om antagandet af det hedrande förtroendet att föreläsa för Stockholms allmänhet; dertill har ännu långt mera den omständighet bidragit, att vetenskapliga föredrag 1 allmänhet kräfva långvariga studier och förberedande arbeten, hvilka icke mången underkastar sig för ett tillfälligt uppdrag. Äfven för uppehållandet af detta slags föreläsningar är det derföre af verklig nödvändighet, att fasta platser finnas, till hvilka lämpliga föreläsare kunna aspirera, om också antalet af dessa, platser icke, åtminstone till en början, kan blifva tillräckligt stort för att årliga arvoden skulle kunna lemnas äfven dem, som hålla fria föredrag i allmänt bildande ämnen. Den fördel af sådana lektorers anställande, som jag tagit mig friheten föreslå, torde ej heller böra förbises, att man sålunda kunde undgå bortkallandet till hufvudstaden af de vid umversiteterna anställda och der: städes väl behöfliga lärare, på sammä pgåhfg eh eggelse lemnades till utveckling af de vetenskapliga krafter hufvudstaden och landet i öfrigt, utom universitetsstäderna, innefattar. Hvad beträffar det läroämne, den forensiska eller rättsmedicinen, för hvilket jag ansett särskildt arvode böra af det föreslagna anslaget utgå, så intager detta, såsom bekaäöt är, ett vigtigt rum bland kriminalrättens vetenskaper, enär de upplysningar, hvilka af densamma kunna hemtas, uti en stor mängd rättegångar, som angå menniskors lif och välfärd, måste utgöra den hufvudsakliga grunden för domarens utslag. Emellertid torde juristens kännedom om rätts medicinens hufvudläror, hvilka icke vid de svenska universiteterna föredragas, mången gång vara så inskränkt, att han knappast förmår med säkerhet bedöma om och när i gifvet fall upplysning från medicinskt sakkunnige kah förvältas och följaktligen bör påkallas, — eller icke. . Det skulle. derföre utan tvifvel vara af väsentligt gagn, ej mindre för US TR än ock för lagskipningen, om tillfälle kunde öppnas för Jurister, att inhemta praktisk kännedom om AR del af rättsvetenskapen jemte öining och fördighet att sjelfva pröfva och bedöma de frågor, som dit höra, och derigenom vinba större säkerhet att bestämma om och i hvad mån särskilda säkkunniges yttrande i förekommande frågor kuride och borde inhemtas. E är i riket inrättaaes redan år 1841 en särskild !5rärebefattning i rättsmedicinen, äg enligt kongl. brefvet den 25 April . utgör en extra ördinarie profession i rättsoch statsmedicinen vid kongl. Carolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm, med åliggande för innebafvaren att, lika ined de ordinarie pröföesörerha vid samma läroverk, deltaga i de studerandes sang och pröfning, derför i stat bestås rdr. Det är otvifvelaktigt att, om till förutnämnda. ådiggande för innehafvaren af ifrågavarande lärogta lades förbindelseh att årligen under hågra inånader genomgå en särskild för jurister lämpad kurs i rättsmedicinen, sä skulle nämnda profession komma att för det allmänna mediöra långt större gagn, än som dermed hittillk kinnat vinnas: Inom hufvudstaden finnas, förvtom vid domstolar anställda embetsoch tjenstemän, ett stort antal unga jurister, hvilka med all Säkerhet skulle med intresse och nytta begagna sig af ett för rättsvetenskapens idkare sålunda be: redt tillfälle, att inhemta praktisk kännedom i rättsmedicinen, helst om nämnda kurs kunde hållas på sådana tider då desseb bfriga förbmål kunde medgifva dem ledighet att sig af densamMa begagna. Ått den undervisning, som på statens bekosthad anordnas och upprätthålles, kan och bör tagas i anspråk i så vidsträckt mån som omständigheterna påkalla och medgifva, lärer icke kunna förnekas; men om undervisningsskyldigheten vid meromförmälda lärarebefattning ökas, bör ock innehafvaren deraf njuta någon agg för de sålunda tillökade göromålen; och jag har derföre antagit att om innehafvaren af extra ordiharie professionen i fättsmedicinen vid kongl. Carolinska institutet åtager sig att, jemte den honom eljest tillhörande undervisning, under 2 å 3 månader hvarje år genomgå en särskild för jurister lämpad kurs i berörda vetenskap, ett arvode af 100) rdr borde för detta besvär honom en hvarerhot det allmänna bereddes dei fördel, att, med långt mindre kostnad än en särskild för sådant ändamål inrättad lärostol skulle medföra, undervisning komme att meddelas våra jurister i ett vigtigt ämne, som hittills varit helt och hållet åsidosatt. För beviljandet af det större af mig föreslagna anslaget törde ined skäl kunna påräknas att Stockholms stad kostnadsfritt för dessa föreläsningar tillhandahåller lokal och belysning, om också det ingalunda kan sägas att denna stad uteslutande eller ens hufvudsakligen drager fördel af åtgärder, som afse danandet af skicklige män för statens offentliga värf jemte utbrednin-. gen af upplysning och vetenskapligt intresse inom en stora svenska allmänheten. För detta stånd, som redan förliden riksdag beslöt en underdånig skrifvelse till K. M:t, med anhållan att K, M:t måtte låta utarbeta och för rikets stähder vid nästa riksdäg framlägga förslag till upprättande af en undervisningsanstalt uti de för allmän bildning nödvändigaste kunskapsgrenar, med skyldighet för lärarne att hålla fria, offentliga föreläsningar, — för borgareståndet, säger jag, torde det minst vara erforderligt att bevisa ohållbarheten af def från det ogynnsamt stälmdä statsutskottets betänkande i rikets ständers skrifvelse influtna sats, att en veten-1. skaplig undervisningsanstalt med fasta lärare, : för hvilken bestämda lärjungar eller åhörare icke kunde påräknas, icke vore välbetänkt, samt att civile tjenstemän icke skulle ega tid öfrig för bivistande af föreläsningar, som i egentlig mening vore vetenskapliga. Man kunde, med hänseende till sistnämnda anmärkning, fråga, om åhörandet af vetenskapliga föreläsningar erfordrar mer tid än bivistandet af Pypudra Iörernsningan, då endast de förra ansesisådant afseende olämpliga; men det torde vara tillräckligt att påpeka det faktum, att våra civile embetsmän i allmänhet icke undandraga sig deltagandet i långt mer tidsödande förströelser ; och har man äfven trott sig finna att det största antalet besökande vid de här anordnade offentliga föreläsningar utgjorts af embetsoch tjenstemän. Hvad beträffar den åsigt att för en institution med fasta lärare nödvändigt skulle erfordras bestämda åhörare, så finnes, till lycka för ungdomens studier, denna fordran icke ens vid våra aniversiteter uppfylld, emedan bivistandet af föreäsnihgarne älven der är fullkomhgt otvunget; men erfarenheten visar att goda föreläsningar öfverallt, och icke minst i vår hufvudstad, hafva n ganska fast publik; och det exempel College le France, med sina 30 fasta lärareplatser, men cke en bestämd lärjunge, lemnar, borde vara detta fall lika lärorikt, som det ärlysande. Det ir denna trehundraåriga undervisningsanstalt, vars ofantliga lärosalar knappt rymma den vet siriga åhörareskara som plägar der församla sig. vilken vetenskapen har att tacka för flera af ina största triumfer. Hvad fransmännen redan 16:de århundradet insågo bör väl icke i medlet ut det 19:de vara för svenskarne frä de! rr i a ER