Aftonbladet – 4 januari 1866, sida 2

sökt och kunde genom oklokt brådskyndande få en skef riktning och föranleda till reaktion. Talaren lade alla på hjertat att, hvar i sin mån, bidraga att utveckla demokratien till en sann aristokrati, att bHidraga till önskningsmålet: hela folkets bildning och sedlighet, genom sunda, nyttiga, klarast framställda kunskapers spridande och en sannt medborgerlig uppfostran. Detta vore, sade han, vår tids stora, nu pågående reformationsvärf. Om än oliktänkande i detaljer, träffades väl ändock alla i en punkt: medborgerligheten, kärleken till fosterlandet, för hvars välfärd en hvar vore pligtig se till, att passande stenar och en god plan användas vid uppförandet af den nya samhällsbyggnad, hvartill nu grunden är lagd, och verka derhän, att arbetet må utföras med inbördes kärlek, förtroende, kraft, klokhet och endrägt. Folket stånde dervid såsom en man, i lycka eller motgång, i fred eller strid, i kamp för det rätta och goda! 4 Vid festens slut infann sig Örebro sångförening med standar och lyktor samt följde, liksom ock deltagarne i aftonens samqväm, dr Gumeelius till sitt hem, der flera sånger utfördes. Derifrån begaf sig sångarskaran till Engelbrektsstoden, der åter ett par fosterländska sånger höjdes, hvarefter sångföreningen bringade stadens riksdagsman, handlandenL. Wistelius, en serenad. I sammanhang härmed, berättar Nerikes Allehanda, att Örebro baptistförsamling på nyårsdagen lät genom en deputation öfverlemna en tacksägelseadress till dr Gumeelius. Den här ofvan nämnda stipendiefonden steg på lördagsaftonen till något mer än 1250 rdr. (N. 4.) Det af framl. grossh. M a Ar a 3