Aftonbladet – 30 december 1865, sida 4

Dagligt Allehandas grannlagenhet och franska traktaten. Till Redaktionen af Aftonbladet. Anhålles vördsamt att genom tit. få till :edaktionen af Nya Dagligt Allehanda framtälla följande lilla förfrågan: I anledning af anmärkningar emot Dagligt Allehandas hållning i representationsfrägan yttrade samma tidning i sitt nummer för den )7 November (aftonupplagan) följande ord: PJa, tystnad hafva vi verkligen på de sednare veckorna iakttagit, men icke af försigtivhet, utan af känsla för det passande. Dö Aftonbladet teg, talade vi under loppet at ett helt år och mera. När Aftonbladet nu hörjat tala — alltför mångordigt — tiga vi derför alt det nu är riksens ständer, som är det rätta forum för frågans behandling. Att värt förfarande af hvarje tänkande (och andras omdöme akta vi ej på) anses som riktigare. betvifla vi icke7, 0. s. v. Då dessa ord, hvilka uttala en vigtig grundsats ifråga om pressens förbållande till representationen, omöjligen kunna vara nedskrifna af förha stande, utan desto hellre måste antagas vara noga öfvervägda, som de ju utgjort led stjernan för Allehandas hållning i nämnds stora samhällsangelägenhet, så fråga vi: hvarför iakttager ej D. A. samma grundsats i afseende å de franska traktaterna? Denne fräga är ju enligt D. A:s åsigt nästan lika vigtig som den förra. Hvarföre icke då behandla densamma -med enahanda discretiov och försigtighet? Icke vill väl D. A. jos för denna fråga göra ett undantag i afsende å känslan för det passande?? Lika litet torde tidningen bestrida att ?det nu är riksens ständer, som är det rätta forum? jemväl för traktatsfrågans behandling. Huru då förklara den af bittra och braskande or uppfyllda artikel i detta ämne, som nyliger stod att läsa i D. A. och hvaraf fortsättning lärer vara att vänta efter helgen? Viskull: vara tacksamma för ett fullt tillfredsställand: svar å denna vär förfrågan. Det värdigast: sättet att besvara den vore i vår tanka de! att D. A. medgåfve att den nämnda agite rande artikeln blifvit i D. A. intagen mer förbiseende deraf att frågan nu mera be rådde på riksets ständer pröfning och att tid ningen med ens. upphörde att derutipna: söka utöfva något tryck på representetionen Våga vi hoppas detta? Vitrodet. Tyhuri varmt än denna fråga må ligga D. A. on hjertat, — och det må vara dess moralisk: rätt att hysa lika lifligt intresse för den samma som det hyste för representation frågan —, så låterdock härvidlag känsla för det passande? så mycket lättare fören sig med intresset för frågans utgång, son iu, enligt D. A:s egen åsigt, innevarand riksdag bar en öfvervägande prvtektionistis tärg och frihandelns dagar ju redan äro räk nade. — Prenumerant å Dagligt Allehanda.