Aftonbladet – 30 december 1865, sida 3

————— m ig?? frågade hon. Hvarör vill du betega nig allt hopp?? ?Ack, Beatrice, antinga jag lefver eller lör, bör du inte glömma itt jag haft några putsägligt lyckliga stunder och att det är dig ag har att tacka för dem? Beatrice qväfde sina tåre, som redan hale börjat att flyta. ?Du fär inte dö, sade hm i en bestämd .on, ?du måste lefva och bi rik, aktad och ycklig. Den lediga tid jag röfvat ifrån Ö kan jag nu ge dig tillbaka och du skal också ha den helt och hälle oafkortad. Du skall ha ett laboratorium lilt mr Flemings, pch du skall betala bildade och skickliga män för att de skola hjela dig, och du skall vara god och vänlig enot dem, och verlden skall höra ditt namnoch prisa det, och det skall inte komm. at heta om dig, alt di gifte dig med egarinns af Carnoosie, utan itt det var hon som anföll att få gifta sig med dig. Och vi skola etva i många är, och våra barn skola växanpp omkriog oss och inte bli faderlösa inan de ännu lärt sig känna sin far? Vare det så, sade Gilbert halft leende. PBeatrice, jag har visst ingening emot att få lefva qvar hos dig.? Under tiden var Babet ice sysslolös. Hennes första bandling var at packa upp sitt bylte och härunder lyckaes hon, så försigtigt hon än gick till väga att väcka lilla Carl. Hans ögon öppnade och blefvo helt stora af förvåning då har igenkände Babets bruna och bekan:a anigte. Han kände icke endast igen Babet, utan äfven hennes hvita mössa, hennes sveta halsduk, som var bunden bakpå ryggen ah ikors öfver bröstet, och hennes breda fökläde. Det var den verkliga Babet från hurud till fot — det var omöjligt att misstoge sig derpå.