Aftonbladet – 30 december 1865, sida 3

Till hr doktor J. M. Lemchen. Trött af motgång, men med hoppet än, Hoppet.på det godas, sannas seger, åg på plågans bädd de stummas vän, Varmt uppsändande en suck till Den, Som har allt, då sjelf man intet eger. Då kom du! af Herrans nåd oss sänd, Ledd af kärlekselden i ditt hjerta; Snatt sågs glädjen i hvart öga tänd, Bleka nöden blef ej mera känd, Och långt bort du jagade all smärta. OQO! hur ofta sedan dess du har Offrat tid och möda för vår lycka. Ack! hur gerna vill ej en och hvar Af oss stumma dig, vår andra far, Derför till ett tacksamt hjerta trycka. Som ett himlens sändebud du går Ifrån bädd till bädd att lindra qvalen, Skänka tröst och torka sorgens tår. Och när intet hopp här återstår, Visar du dit upp till bröllopssalen. Alltid glad du träder i vår ring. Delar namnam ut, och ljusa blickar. Doktorn kommer? tecknas rundt omkring. Och fast tungan sger ingenting, Hastigt nog det lilla hjertat pickar. Tack för allt! här bunden är vår röst, Ej vi kunna sjunga glädjens toner, Icke tolka känslan i värt bröst; Men en gång blir dock det bandet löst Och vi sjunga få i högre zoner. Tysta skolan.