Aftonbladet – 30 december 1865, sida 3

bref från Malthe Conrad Bruun; den lärde klockaren J. Hallings lefnadsbeskrifning; Jsamt ett par bidrag till historien om Carl -IX Gustats fälttäg 1 Danmark. Ur den först-Jnämnda uppsatsen torde några detaljer böra Jantöras. Bland Hollands många klassiska filologer (var Pieter Burman, som år 1715 efterträdde I Perizonius säsom professor i historia, väl Ttalighet och grekiska vid universitetet i Leyden, en på sin tid namnkunnig man. För namnkunnigheten har han att tacka ej biott sin utomordentliga lärdom, utan kanske mer sin oaflåtliga lärda polemik ej blott mot den klassiska lärdomens furstar, sådane som Bentley, utan äfven och isynnerhet mot dess dilettanter, dessa: den lärda bildningens corruptores, som genom editioner: cum notis Minellii och med populära tidskrifter, sådana som de af Bayle och Leclerc utgifna, sökte för mekligheten och ytligheten bana en beqväm väg till den klassiska helgedomen. Särdeles ryktbar blef hans s:rid mot prof. i grekiska vid Paris universitet, Claude Capperonier, som i en edition af Quintilianus ej blott. närgånget plagierat Burman, utan ock vågat opponera sig mot dennes åsigter, samt i mångahanda måtto filologiskt försyndat sig. Burman skref då en dundrande pistel mot den stackars fransmannen, de lärda. tidskrifterna fingo mycket att syssla, Burman rönte väl något motstånd, men de betydligaste rösterna gåfvo honom rätt. Endast från norden uppväxte en stark storm mot den vrede holländaren. Barmar hade nemligen i sin nyssnämnda förk:ossande epistel i förbigående råkat omnämna den på sin tid berömde danske läkaren Johannes Rhode (f. på Als 1587 i Padua 1659, känd bland annat såsom editor af ett medicioskt arbete af Scribonius Largus, som letde på Tiberii och Clandii tid) med de orden: licet. danus gente, vir tamen-vere doctus et ab omni fastu pedagogieo longe alienus. Detta yttrande uppiattades af Danmarks lärde såsom en oförtjent kränkning; H. Gram beklagade sig deröfver i bref till utländska filologer, Christian Falster höll ett tal mot honom, och i en litterär tidskrift i Haag inrycktes en Holgeri Dani ad P. Burmannum epistola, såsom hvars förf. ingen mindre än Ludvig Holberg gaf sig tillkänna, då han tio år sednare upptog det i sina Opuscula latina. Och nu uppgifver en af de lärde utgifvarne af Danske Samlinger, att hela detta oväsen saknade grund, att Burman alls icke velat säga de danske lärde några obehagligheter eller förebrå dem vare sig brist på lärdom eller pedagogisk fåfänga. Ser man nemligen på sammarhanget i Burmans epistel, så finner man att han mot Capperonier, som ej ville erkänna lärdom hos andra filologer än de franska, framböll dansken Rhode såsom en verkligt lärd man, hvilken i motsats mot Japperonier förenade blygsamhet med lärdom. Burman omtalar ock eljest flera danske lärde med aktning, och man linner, att de ord, som så förargade Gram, Holberg och Falster, utom Danmark uppfattales såsom alls icke förnärmande. Man kan således — säger hr Bruun — såsom måtto ör hela striden citera den gamla kämpavisan: Burmand er saa haard en Helt Oc farer ikke met Tandt, nen omqvädet: Olger Danske han vand eyer at Burman?, kan deremot denna ång icke tillämpas. — Af dansk Maanedsskrift ha vi redan ängesedan mottagit September: och Okto;erhäftena. Det är ett godt tecken, att en idskrift, som vinner större och större utredning i Danmark, ej sällan behandlar venska ämnen. Så har i de föreliggande väftena dels dr Joh. Forchhammer fortsatt ina Billeder af Sverrigs Historie, navnlig fter den 13:de Mars 18097 med en uppsats mm ?Stenderforfatniogens Udvikling? och m ?Den gruudlovgivende Rigsdag?, dels ir C. Rosenberg i en öfversigt af den norliska skönlitteraturen från Januari 1864 till ch med Juni 1865 anmält ett betydligt anal evenska vitterbetsarbeten (af hrr Bjurten, Nyblom, ?C.?, Josephson, Hagberg, Iledberg, Jolin, Blanche, Emilie FlygareJarln och Pebr Thomasson). Särskildt nskade vi fästa uppmärksamhet på en afandling af hr J. H. Lange om Nyere ansk Genremaleri?. Förf. anmärker, att en samverkan mellan den nordiska konsten ch dess representanter inom de tre ländera, som professor Höyen år 1844 yrkade i itt utmärkta föredrag om Betingelserne or en skandinavisk Nationalkunsts Udvikng, lika litet år 1865 som år 1844 är mer o en from önskan; ej ens den inbördes beantskapen är större nu, än då. Såsom ett idreag att afhjelpa denva brist, anbetalla i hr Langes afhandling om den nyare danka genremålningen till konstoarers och onstvänners uppmärksamhet Till deras egrundande tillåta vi oss äfven att framfälla, om ej genom förenade bemödanen en Tidskrift för nordisk konst kunde koma till ständ; hvart land för sig erbjuder j en tillräcklig publik, men alla tre tillsmman skola utan tvifvel erbjuda tillräck gt materielt stöd åt en sådan organ, hvars ehöflighet väl ingen lärer bestrida. Hr H: Scharling, en ung och mycket prouktiv författares resa i Grekland, som nu kommit fullständig i tre hälten, är både ttläst och för den, som ej särekildt studeit det nutida Hellas land och folk, lärok. Förf. synes med omsorgsfull opartisket ha afvägt sin dom om grekernas såväl rtjenster som lyten. — Gustave Dores bibel, hvilken nyligen utm i Paris, har pu äfven anländt till den svena bokhandeln. Det gränsar verkligen till det roliga, huru denne den fruktsammaste af alla