Aftonbladet – 30 december 1865, sida 3

säga frun, att aldrig får hon ett mahogny: bord sådant som det förra — aldrig på tiden ! Beatrice skrattade och Gilbert skrattade, och lilla Carl hoppade, och tvillingarne gågo allvarliga och sömuviga ut, och de voro alla mycket lyckliga. Stackars lilla Rosy, du gjorde väl uti att dö. Ett år har förflutit; Gilbert äri sitt laboratorium i södra Frankrike, och Beatrice har skickat Babet efter honom, och då Babet öppnar dörren och ser in till honom och ser honom så frisk och rak och vacker som någonsin förr, tänker hon med stolthet: 4Se bara hvad jag gjort af honom! Dystert blicka Carnoosies svärtade ruiner; kölden tillsluter de fyra fontänerna, och vintervinden tjuter hemskt bland de höga, nakna traden i allen, och rådjuret herrskar ensam der, hvarest fordom var Beatricer rike.