Aftonbladet – 28 december 1865, sida 3

hans kunskap: att mr Didson hade besökt Antony, och att denne lagens man ännu uppehöll sig på ?George?. Då den ömme fadren hörde detta, kände han sig i stånd att mottaga sin son och skickade ögonblickligen efter honom. Antony kom mörk, dyster och halft berusad. Nu var saken den, att mr Gevoise ansåg detta mellanstadium i Antonys sjukdom för ganska farligt; ty han påstod, att då en person icke druckit nog för att mista sina sinnen, har han i allmänhet druckit nog för att vara fallen för att vara elak och våldsam. Han berörde derför med största försigtighet den ömtåliga punkt, om hvilken han önskade skaffa sig närmare underrättelse. Jag har varit !örekräckligt sjuk, sade han, förskräckligt sjuk, Jag vill väl hop: pas att mr Didson inte besökt dig medan jag var vr stånd att bistå dig med mitt råd, min kära Antony. Jo, han bar varit hårX, svarade Antony vres:gt. j Jag hoppas att du varit försigtig, min kära gosse.6 re är jorde han — gjorde han dig några frågor? eg Fo nig Nej. Hade han någon ny underrättelse att meddela?5 Nej. Hänsyftade han på — på det der undertecknade dokumentet? Nejt, svarade Antony ännu en gång, men denna gång uttalade han det lilla enstafviga ordet helt häftigt — antingen att fadrens frågor retade bonom eller att han kände sig förargad vid talet om det der dokumeatet, SNå, min kära gosse, frågade mr Ger