Aftonbladet – 28 december 1865, sida 2

irt an der Oder bor en skomakare vid amn Gleichfeld, hvilken ej blott tillverkar kodon, utan äfven på lediga stunder gerna år ut på jagt. Han har alltid fullgjort agtlagarnes föreskrifter och på förhand föreit sig med ett jagttillståndsbevis. Detta aktadt har en gendarm förnyade gånger nfunnit sig hos honom och begärt att få se eviset. Slutligen tröttnade skomakaren ärpå och vände sig till landtrådet von der larwitz, en bekant medlem af junkerpartiet, ned begäran, att gendarmen skulle upply-! as om, att han, skomakarmästaren Gleicheld, innehade ett regelniessigt jagtillståndsjevis. Landtrådet svarade att gendarmen ar berättigad att förnyade gånger höra sig ör om jagtbeviset. Föröfrigt kostade dessa sendarmens förfrågningar icke så mycken id som de för en handtverksmästare onö liga jagtnöjena, och bäst vore det, att han ölj!e det bekanta ordspråket: skomakare örblif vid din läst! Detta påminner ju om det svar, som urstinnan La Tremouille på en hofbeli Paris gaf en ung man, som bjöd upp henne till dans; jag kan icke dansa7, sade hon, Pemedan er bror gjort skorna för tränga åt mig?. Emellertid råder stor bedröfvelse bland junkrarne. Allt sedan kejsar Nikolai död, bans, som hr v. Gerlach begret från talarestolen såsom fäderneslandets (det preussiskas) fader, har det aristokratiska idealets sista stamborg utgjorts af det patriarkaliska Mecklenburg, der prygels:raffet varit återupplifvadt alltsedan är 1852. Restaurationsministern von Schroeter bestämde ett år derefter måttet på prygelkäpparne till 1!2 ala i längd och 22e tum i tjocklek. I April 1864 gick man ett steg längre och bemyndigade godsegarne genom en tjenstehjonsstadga att döma i egen sak och låta prygla eller sjelfve prygla sina arbetare. Plantageegarne i negerkolonierna skulle icke ha kunnat önskat det bättre. De anfall, som alla sjelfständiga tidningar i Tyskland gjorde, och de skämtets pilar, som de satiriska bladen i Berlin och Paris oupphörligt afsköto mot det förruttnade, pryglande Mecklenburg, ha ändiligen lyckats genomtränga till och med junkerregeringens i Schwerin tjocka hud. Den 12 December framlade Jen mecklenburgska ministören för landtdagen ett lagförelag, hvilket helt och hället upphäfver kroppsaga såsom domstolsstraff samt till cn del såsom polisstraff. Man tror sig veta, att prinsessan Alexandrine af Preussen, konungens brorsdotter, hvilken den 9 December förmäldes med hertig Fredrik Wilhelm af Mecklenburg, den regerande storhertigens bror, önskat sig och erhållit prygelstraftets upphäfvande till brudsäfva, hvilket, ifall detta är sannt, något skall förminska den tyska oppositionspressens tillfresställelse öfver deuna humanite tens partiella seger. Prinsessan Alexandrine torde ha funnit sig föranledd till sin begäran genom det outtröttliga hånet öfver det mecklenburgska prygelväsendet. : Vi skola dock strax se, att denna seger för humaniteten för öfrigt i sjelfva verket endast är partiel. Vid förslagets framläggande anmärkte den schwerinska landtdagsmarskalken, att storhertigen lade synnerlig vigt på detsamma. 73 t från Strelitz inlemnadt lagförslag vari hufvudsaken affattadt i samma form. De båda förslagen mottogos med envis tystnad af landtdagens medlemmar och antogs, alldeles såsom storhertigen hade önskat, utan diskussion under djupaste tystnad. Hvad som tröstade de höga herrarne och deras trosförvandter i Preussen var den omstän: digheten, att den ärevördiga prygelinstitutionen åtwinstone icke blifvit alideles upp: häfd. Den skall qvarstå för tiggeri såsom födkrok, för med oljud och förargelseväc kande uppförande förenadt fylleri, för råhe och liderlighet samt för småstölder, och dessutom för att upprätthålla disciplinen I fängelserna och på korrektionshusen. Mar kommer således att fortfara med pryglande li Mecklenburg, om också mera sällan Käppen bibehåller samma mått, 1!2 aln Tllängd och 12 tums tjocklek. Prinsessa TAlexandrine och den tyska pressen ha fö närvarande icke kunnat utverka mer.