plats. Vill ni komma igen eller vill ni säga ert örende till mig?? fter utseendet att döma var det mr Gervoise fullkomligt likgiltigt hvilketdera notarien valde. Det fanns icke ett spår af nyfikenhet i hans ansigte; bans röst lät icke ifrig, hela hans bållming andades lngn. Mr Didson hade af miss Jameson fätt veta hvad det var för en sjukdom som Antony egentligen led af, och äfvenledes att symptomern: voro fallna för att visa sig från en häftig och våldsam sida. Han vtrvekte derför sin beredvillighet att till Gervoise framföra sitt ärende och tillade med cirkladt allvar: Mitt ärende är hösst ledsamt. Jag mötte miss Jameson vid stationen, och af henre hörde jag att ni inte kände till den nyhet jag medför. Jag var mrs Antony Gervöises Juridiska biträde. Ett skarpt och lifligt förstånd uppfattar ofta med underbar snabbhet en lång tänkeserie. Ordet var? sade mr Gervoise allt; i ett nu öfverskådade han händelsen och dess följder. Hans hand omfattade krampaktigt länstolens arm ; det svindlade för hans ögon — ty slaget var våldsamt och plötsligt. Han hade en känsla som om en stark arm hade gripit honom och störtat honom från den svindlande höjden ned i den förfärliga afgrund-n; men han var en man med starka nerver och dessutom i hela sitt lif van att hyckla och bedraga, och hans pnsigte förrådde hvarken genom blick, plötslig blekhet eller skälfvande muskler den förtviflan, som rasade inom honom. Mr Didson tog åter till orda: ?Mrs Antony Gervoise dog för en vecka sedan.? a Mr Gervoise for upp helt öfverraskad och itsfötte en djop suck, (Forts följer.)