Aftonbladet – 27 december 1865, sida 3

död, några genom sorg, andra genom pen. vingar, alla genom okuflig vilja och sam vetslös slughet. Han hade besegrat dem, och han stod trygg på lifvets varma strand, medan de tumlade cm på de stormiga vå. gorna. Narr!t säger rösten i fabeln i den snåle: sännn denna natt skall man komma och taga din själ ifrån dig! Och just medan mr Gervoise som bäst stoltserade, kom man för att taga ifrån honom, icke den själ, som han hade mottagit af ein skapare, men den han hade skapat sig sjelf och som han älskade med en brinanande, passionerad kärlek — hans stora andel af detta lifvets goda — och budbäraren hade redan gått genom hans portar och stod på hans tröskel. Mr Gervoise höll på att försjunka i en angenäm slummer, då en tjenare kom in till honom med mr Didsons kort. Han er inrade sig namnet och log. Stackars mis Jameson! Men nej, det var inte det; rr Didson hade bedt att få tala med mr Antony Gervoise, som låg och sof. Han sof ofta på förmiddagen, och hans far antydde derför helt vänhbgt att man skulle be mr Didson vara god och stiga in till honom sjelf. Mr Didson hade icke väl stigit öfver tröskeln, förr än mr Gervoise upptäckte en fiende i denne lille sirlige man. Besök af lagens män ha alltid något olycksbädande med sig — de förespå sällan något godt, men medföra deremot ofta onda tidningar. Mr Gervoise betrsktade sin gäst med en misstrogen blick och mottog honom med varsam artighet. Min son är tyvärr inte tillräckligt rask för att genast kunna taga emot er?, sade han och gjorde en rörelse med handen åt mr Didson, fom antydde att Han skulle taga