nom, had han henne leende att läsa uta några vidare ceremonier. iss Jameson, som kände sin notarie handstil, nedsatte den halfdruckna tekoppen ref upp omslaget och började att läsa bref vets innehåll. Vet var helt kort, men de oaktadt läste hon om det tvenne gånger blef derpå ulldeles likblek, stirrade på m; Gervoise och sjönk afsvimmad tillbaka i sir stol. Antony hade redan sträckt ut hander för att ringa på klockan, då hans far hin drade honom derifrån. Vänta litet?, sade han helt lugnt, tog derpå brefvet ut miss Jamesons kraftlösa hand och läste följande: Bästa miss Jameson! Det gör mig ondt att behöfva underrätta er, att hrr Luke son, i hvilkas händer ni, tvärtemot mitt råd, lemnade edra tjugo. tusen pund, ba inställt sin betalning. Ödmjukligen, James Didson.? Mr Gervoise insåg ögonblickligen hvad han hade att göra. Han stänkte helt vänligt litet kallt vatten i miss Jamesons ansigte, bultade henne derpå i ryggen och lyckades slutligen att återkalla henne till medvetande. Ack, mr Gervoise !? utbrast hon. Hvad är det?? frågade han. Niskrämmer mig.? Min bankir har inställt sina betalningar. Kors i herrans pamn! Det var högst be dröfligt, högst bedröfligt; men det tjeovarin genting till att sörja öfver den saken. Hvilken var er bankir, miss Jameson? fråoade han och klappade ömt hennes hand. PLuke son?, svarade hon och samlade mod vid hans godhet och vänlighet. Luke son !? Mr Gervoise såg ut som om han hade blifvit träffad af åskan. Luke