Aftonbladet – 23 december 1865, sida 2

— Åflidena veteraner. Åter har en bland de få från 1808 och 1809 årens finska krig ännu qvarlefvande gamle krigare slutat sina dagar. Majoren och riddaren af Svärdsorden samt innehafvaren af Jarl Johans-medaljen Jöns Gabriel Steveni afled här i Stockholm den 17 dennes i sitt 78:de år och jordfästes i går vid middagstiden å Nya kyrkogården utanför Norrtull. Vid sin död qvarstod han ännu såsom major i armån, och anciennitetsrullan utvisar, att han inom sin grad var den äldste. Redan den 3 Juni 1808 inträdde han i krigstjenst i egenskap af fältväbel vid f. d. kongl. skånska landtvärnsbrigaden, der han kort derefter befordrades till fanjunkare, hvarefter han konstituerades till fänrik den 10 Oktober samma år. I egenskap af befälhafvare för den å 5:te kanonslupsbataljonen kommenderade landttrupp, bivistade han affären vid Rathan den 20 Augusti 1809. Efter att 1812 hafva varit kommenderad jemte Smålands dragonregementes infanteribataljon till rikets vestra gräns, deltog han sedermera uti svenska armens fälttåg såväl i Tyskland och Belgien som ock i Norge, dervid han biyistade alla de strider, deri bataljonen deltog. År 1813, efter att hafva blifvit befordrad till löjtnant, beordrades han att öfvertaga kommendantskapet öfver staden Grewesmiilen i Mecklenburg, och 1814 hade han befäl öfver ett detachement franska krigsfångar. under återmarschen till deras fädernesland. År 1826 förordnades han att förrätta generalmönstring med det i Wisby förlagda detachement af k. Svea artilleriregemente. Efter krigsårens slut placerades han år 1815 som kapten och kompanichef vid Gotlands nationalbeväring, der han befordrades till andre major och bataljonschef år 1828 samt erhöll på begär ran derifrån afsked den 26 Maj 1832, med tillstånd att som major i armån qvarstå. Jemväl efter hans utträdande ur den aktiva militärtjenstgöringen anförtroddes honom åtskilliga civila befattningar, bland annat den att föra befälet öfver karantänsbevakningen å Slite på Gotland. Den aflidne efterlemnar barn och barnbarn. D. A.J — Finske majoren Berndt Meinander, måhända den äldste af de hittills lefvande ibland officerarne ifrån 1808 års krig, afled den 9 dennes i Tammerfors, 89 år gammal. Helsingtorgs Dagblad meddelar om honom, bland annat, följande: Icke långt före sin död, på sin 80:de födelsedag, då hans bekanta enligt gammal sed voro samlade hos honom, meddelade han föliande uppgifter, hvilka nu oförändrade delgifvas allmänheten: Berndt Meinander, äldst af fyra syskon, två bröder och två systrar, föddes den 10 November 1776 i Sulkava socken. Hans far var kronofogde och assessor, hans mor hette Grotenfelt. Vid nio års ålder kom den unge Meinander till Haapaniemi kadettskola och tre år sednare till Carlbergs krigsakademi, hvarifrån han såsom utexaminerad kadett är 1796 erhöll officersplats vid Andra gardet. Sedermera erhöll Meinander transport till Savolaks infanteriregemente, som då stod under orefve Cronstedts befäl. Vid krigets utbrott erhöll Meinander befälet på Warkaus, men återgick kort derefter till regementet, då befästningarne öfverlemnades åt fienden. Utom i de blodiga slagen vid Revolaks, vid Oravais och vid Wirta bro, deltog Meinander uti striderna vid Leppävirta, Warkaus, Lappo den 8 Juli, Toivola, Lappo för andra fången den 14 Juli, Alavo, Etseri, Kourtane, Salmis, Idensalmi och Ratan. Fjorton gånger hade Meinander drabbat tillsamman med fienden, och vid mer än ett af dessa tillfällen undgick han döden endast genom slumpens underbara skickelse. Vid Revolaks blef hans hatt genomskjuten af en muskötkula, utan annan skada för honom än en rispa vid tinningen; vid Oravais fick han ena armen krossad, och i slaget vid Idensalmi den 11 November 1808, då regementet under nattens mörker med fälld bajonett bröt sig igenom en öfverlägsen fi