Aftonbladet – 22 december 1865, sida 1

skulle dö, och derför blef hon besparsd denna fruktan, men hvarje annan måste hon lida. Doktor Rogerson gaf henne hopp, men endast på svåra vilkor. Lugn, ombyte af vistelseort, ett mildt kilizsat skulle betrygga Gilberts sluliga tilllfrisknande. cHan ska ha det, geäde: Beatrice nästan passioneradt; han ska ha det, doktor Rogerson! Han måste lefva ! Doktor Ragersons läpp skälfde. Hans hbustr:, som icke hade förmått att uthärda tyngden af deras bekymmer, hade redan varit död i sex månader; hans äldsta dotters helsa var i starkt attagande. Hade han väl varit i sfånd att rädda de. ena och skalle han väl förmå att rädda den andra? Var han icke sjelf nedtynigd af skam, sorg och bekymmer? Hade iek:e mr Gervoise förs stört hans goda uamn och rykte och drifvit honom bort från Carnoosie med den starkes grymma makt, och hvar fanns väl botemedlet för allt detta? Beatrice lemnade honom med förtviflan i hjertat. Ack, penninzen kan köpa lit, och hon. som en gång var rik, hade aldrig vetat det. Den kan gifva Hhelsa och frid och lycka, och hon lärde det nu, då hon aldrig mera kunde hoppas att viinna den. Hon hatade sig sjelf för att hon hade gift sig med honom och dragit honom ned i olyckan, för att hon i sin konsideratiomslösa stolthet hade föraktat denna penningupppgörelse, hvilken, om hon hade antagit dem, möjligen hade räddat Gilbert. Ack, hvrad brydde hon sig nu om denna stolihet? Flon skulle hundra gänger velat lägga den, wnder mr Gervoises fot för att rädda hans g0ms lif. Två dagar derefter korm Beatrice hem om laftonen, sedan hon hade warit temligen länge ute. Ehuru Gilbert ännu var matt och svag, hade han nu stigit upp coch satt vid salsfönstret och läste. så upphettad du är!? sade han. Du får lof att sluta upp medl att undervisa de I der gossurne, Beatrice.? Hon svarade icke. Hon kunde icke berätta honom att mrs Greea hade rest.