Aftonbladet – 20 december 1865, sida 2

Leksaker. Det är förunderligt hurv de enklaste, närmaste sanningar oftast behöfva lång tid på ig för att göra sig gallande. Huru uppfiovingsrik är ej föräldrakärleken, huru fiutlig är ej oftast modren, då det gäller det älskade barnets glädje! Huru mången fader eller moder har ej lörst i umgänget med det jollrande, det lekande barnet lart si; både dikta sagor och göra bilder! Och likväl... med hvilken likgiltighet har man ej hittills behandlat uppköpet bäde af saga och bild och leksak i altmånhet: Man har sett på det ?billigaX priset, och man har oftast frågat mera elter mängden än efier beskaffenheten, mera efter färgpirålet än efter formernas och färgernas sanning och skönhet. Men har icke sjelf natt nog hög tanke om form och färg och den bildning som genom ögat kan inströmma i själen, och man har derföre icke heller tänkt mycket uppå, hvad man i detta fall borde göra för barnet. Barnkamrarne ha derföre ännu in i våra dagar försetts med vidunderliga, vanskapliga, osköna leksaker. Och som åtgången, efterfrågan betingar tillverkningen, så har äfven denna förblifvit på så ytterst låg ståndpunkt. Man har gätt till Leja eller till någon annan dylik godtköpskrämare och tagit hvad helst der bjudits, temligen obekymrad om skönhetssinnets fordringar, blott priset vore lågt, så med allt, med leksaker som med bilderböcker, och marknaden i alla dessa riktningar har sålunda mest haft att bjuda på plumpheter. Men i dessa liksom så många andra afseenden börjar en ny anda småningom göra sig gällande. Den trånga, tröga slentrianen, underhållen af det i bokens och företrädesvis katekesens träldom fortgående skolsystemet, har börjat rubbas i sin alltför långvariga säkerhetssömn. Man har omsider börjat fatta, att barnet bildas lika mycket genom ögat som genom örat, och mera genom bilden än genom lexor, och man ropar numera allt allmännare på åskådningsundervisning. Det var också hög tid, att bryta med skolan. Hade den fått mekaniskt fortgå i sin missriktning och sim missriktande verksamhet, hade sjelfva den glada leken satts i ett själlöst skolsystem, kalladt pedagogisk gymnastik?, och barnet ända upp tillungdomstidens gränsålder fått fördummas, förslöas, förtrögas, förslafvas i alla möjliga riktningar, hur skulle det väl gått med tramtiden ull slut ! Men, som sagdt, folket utanför skolan i örening med skolmän med hjerta och blick för barndomens och ungdomens behof är på god väg att för alltid bryta med det gamla artificiella systemet och bland spillrorna deraf bygga ett nytt, naturligt. Bland de gladaste tecknen till denna brytnivg är det nyvaknade intresset för bältre leksaker, bättre barnböcker ), bättre bilder för barn, och detta nyvaknade intresse har omsidsr framkallat — en svensk fabrik för till. verkning af leksaker och åskådningsmateriel fö den första undervisningen. Dec är på denoa tabrik vi för ögonblieket anse lämpligt att med några ord fästa den allmänna uppmärksamheten. Hvar och en som aldrig så litet tänkt sig in i frågorna om uppfostran och undervisning har insett, att bårnet uppfostras geaom allt, hvarmed det kommer i berörin h genom de första föremålen, hvarme ) Vi erinra särskildt om de i dessa dagar utkomna ypperliga Acharii Sagor.,