Aftonbladet – 20 december 1865, sida 2

JUL-LITTERATUR. Den rasande Roland af Lodovico Ariosto. Öfversatt af Carl A. Kullberg. 1 delen. (Stockholm 1865.) Fastän det hårdt anlitade utrymmet och jullitteraturens starka tillopp ej medger oss att nu utförligt anmärka och recensera detta förtjenstfulla poetiska arbete, ett bland de betydelsefullaste som på sednare åren hos oss utgilvits, måste vi dock med några ord åtminstone omnämna dess tillvaro, särskildt framhållande dess lämplighet kom julgåfva framför en hop mindre gedigna och ojemförligt mindre fruktbringande alster af skönlitteratur. Ingen bildad person borde vara okunnig om namnet Åriosto, men i värt land lära få gjort närmare bekantskap med hans beundransvärda och storartade diktskapelse. Vi försäkra, att denna bekantskap ej skall ångra någon, och att Ariosto i förvånande grad besitter förmågan att intaga, hänföra, berusa läsare afalla klasser. Djupsinnigare klassiska skaldeverk gifvas, sublimare, mer rörande, mer fosterländska; men något mer underhållande, mer njutningsrikt, mer rörligt och friskt finnes icke. Hr Kullbergs teckning öfverträffar, enligt vårt omdöme, hvad han i denna väg förut presterat, och det vill ej säga litet. Sedan större lugn i litteraturen inträdt, skola vi egna hans öfversättning den belysning och granskning, som den så väl förtjenar. — Norden, Nationalkalender för 1866. Denna kalender upplefver nu sin sjuttonde årgång. Inonehållet är såsom vanligt ganska godt, men illustrationerna lemna mycket öfrigt att önska; isynnerhet är detta fallet med porträtterna. Man får till t. ex. lindrigast sagdt mycket svag föreställning om Bernh. v. Beskows och historiemåtaren A. Mamströms verkliga utseende genom de konterfejer af dem, som här förekomma. Undantag i detta hänseende göra ett par träsnitt, skurna af fru Weidenhayn etter teckningar af Wallander och utgörande illustrationer till ett par Andersenska sagor. Bland det novellistiska, som här förekommer, är en historisk skizz från Carl XII:s tid, kallad ?Episoder ur en statsfånges lefnad? det värdefullaste; den är skrifven af författaren till Per Brahe den äldre.? Bland poemerna förekomma ett par hittills otryckta af Wadman. Tal vid den högtid då Engelbrekts minnesstod aftäcktes den 14 Oktober 1865, hållet i Örebro kyrka af Gustaf Wilh. Gumelius. (Örebro 1865.) Ehuru något sent, kunna vi ej underlåta att fästa uppmärksamheten på denna manliga och väl hållna minnesteckning af en bland svenska folkets vördnadsvärdaste hjeltar och statsmän. Det var en egen lycka, att samme man, från hvilken tanken på ! innesstoden först utgick, fick blifva den, som invigde dess aftäckniogsfest med detta vackra tal, hvilket väl förtjenar både läsas och begrundas, fast andra händelser redan undantränvgt hägkomsten af den högtidlighet, som var dess närmaste anledning. — På Götha kanal. Bref från en ung flicka. Svenskt original. Stockholm, S. Flodins förlag. En ung flicka skildrar här sina reseoch andra intryck, under en färd på Göta kaval, i bref till en väninna. Maria, så kollar sig brefskrifvarinnan, lemnar sin väninna, Ninni, en ganska nätt beskrifning på märkligare ställen vid kanalen, på samraa gång hon gör henne underkunnig om sina sympatier för en ung ingeniör, som tillsammans med Maria och hennes mor reser kanalvägen. Ett frieri blef slutet på färden, och vid ankomsten till Strömstad voro de unga tu förlofvade. Författsrionans stil är glad och ledig och det lilla häftet egnadt att upplifva minnet af naturskönheterna vid: 7Sveriges blå band? hos de många som haft lyckan att skåda det, om än detta minne för alla icke är af det betydelsef slag som Marias. Brefven äro till fem och korrespondensen fås för 50