Aftonbladet – 20 december 1865, sida 2

undersökning. Då för kort tid sedan en domestik skickadestill en hökare, för att fråga hvarest undersökningsbyrån befann sig, un derrättade denne visserligen derom, men tilllade helt naivt: ?Detta är onödigt besvär, ty vi ha egen stämpel, som det går an att trycka på.? Det är således skäl att polisen äfven här håller uppsigt öfver huruvida det såsom friskt stämplade fläsket verkligen är undersökt. — — BStorartad hyllningsgärd. Göteborgsposten berättar i sitt gårdagsnummer: Landshöfdingen grefve Ehrensvärd emottogs redan. vid sin ankomst med gårdagsaftonens bantåg af åtskilliga af stadens mest framstående medlemmar, och då hr grefven utträdde på jernvägstorget, som var alldeles upptylldt af menniskor, uppstämde skarpskyttemusikkåren en marsch, hvarefter brukspatron J. Dickson utbragte ett lefve för den ädle höfdingen, hvilket åtföljdes af lifliga hurrarop. Hr grefven åkte derefter ned till residenset och mottogs vid ankomsten dit äfven af hurrarop från de otaliga menniskohopar, som församlat sig utanför detsamma. jernvägstorget samlades emellertid nu ett festtåg, hvartill vår stad sällan kunnat uppvisa maken. I detsamma märktes sjömannasällskapet med siva fanor, frivilliga brandkåren under alla sina mångfärgade och dyrbara standar, stadens och Masthuggets brandkårer, Chalmerska slöjdskolans elever m. fl., en procession, som upptog i sig flera tusen deltagare. Företrädd af fanor, fackelbärare, skarpskyttemusikkåren och en talrik sångkör samt i hela sin längd infattad i sprakande facklor, hvilka, säkerligen uppgående till eti par hundra, spredo ett ljus som midt på ljusa dagen, tågade nu denna lysande skara under musik Norra Hamngatan nedföre öfver Svängbron ner till residenset. Det skulle vara fåfängt att söka beskrifva hvilken ytterst briljant effekt detta eldhaf, böljande framåt i den mörka qvällen, åstadkom. Lustigt fladdrade lågorna upp mot skyn, stolt utbredde fanorna sina brokiga dukar, jublande ljödo musikens toner, och en enda känsla, medvetandet at att det var en verklig folkfest som begicks, tycktes besjäla icke allenast dem, som delt0go i det stora tåget, utan äfven alla de glada menniskohopar, genom hvilka det framgick. Vid framkomsten till residenset stannade sångarne midtför stora trappan, och hela det ofantliga tåget, hvars begge eldlimier sträckte sig långt ner på Skeppsbron, gjorde balt. Då grefve Ehrensvärd nedträdt på rappan uppstämde sångarne Wennerbergs herrliga ?Stå stark, du ljusets riddarvakt! hvarefter direktör I. Sandström utbragte ett lefve för ?den ridderlige fosterlandsvännen, landshöfdingen och kommendören grefve Albert Ehrensvärd !? Sedan de jublande hurraropen förkliogat, framträdde hr grefven och tackade med rörd stämma och tidt och ofta atbruten af skallande bravorop i glänsande, varma och sannt vältaliga ord för den hyllning som egnats honom. Vi beklaga, att vår referent ej fullständigt lyckades upptatta de vackra, högsinnade och anslående orden, men kunna dock icke neka oss nöjet att anföra dem, så godt de i trängseln ungefärligen kunnat upptecknas: Jag tackar er M. H. och alla här församlade för den festliga välkomsthelsning, hvarmed I mött mig. Jag behöfver icke säga er att det är med den djupaste rörelse jag nu återser detta samhälle. Jag vet väl att denna hyllning egnas mig blott som medlem af Sverges ridderskap och adel, som nyligen frivilligt på fäderneslandets altare offrat den dyrbaraste af alla sina rättigheter, sjelfskrifvenheten. Jag vet att den egnas mig som representant härstädes af landets folk-käre konung. Jag tackar er, M. H., för den välvilja, vänskap och förtroende, som visats mig under den tid jag haft tillfälle att verka bland eder. Måtte detta ännu länge vara mig förunnadt! Måtte vi alla gemensamt arbeta i frihetens och ljusets tjenst, och må intet oförståndets eller missförståndets snärjgräs uppväxa emellan oss! Då jag under öfverläggningarne i den stora frågan npptog den handske som kastades ät mig, skedde det emedan jag visste, att bakom mig, och alla dem som röstade för den nya representationsreformen, stod hela svenska folket. Det är äfven i detta medvetande, som jag i denna högtidliga stund till eder ställer denna fråga: Viljen I, en för alla och alla för en, borga såsom en man derför, att hvar och en med allvar och uppriktighet skall använda sina krafter till det dyra tosterlandets välgång och lycka, ty då skola vi i sanning aldrig behöfva ångra att ett nytt statsskick inträdt i stället för det gamla. traditionella? (Här ljödo jublande rop af ja, ja, det vilja vi? från de tusentals församlades läppar.) Och nn till slut låtom oss förena oss ien önskan, der jag vet att vi alla så gerna mötas: Gud bevare vår älskade konung och vårt dyra fädernesland ! Den iunerliga värma, som uttalade sig i de jublande hurrarop, hvilka följde på dessa af stundens ingifvelse förestafvade ord, bevisade mer än väl, att hvar och en som hörde dem, af själ och hjerta instämde i deras ädla syftning. Efter ännu ett lefve för Sverges ridderskap oeh adel samt grefve Ehrensvärd, uppstämde kören: Mandom, mod och morske män?, hvarefter följde ett lefve för den nya representationen, utbragt af direktör Sandström och efterföljdt af dänande jubel. Utefter Södra Hamngatan fortsattes nu tåget under Björneborgsmarschen till Gustaf Adolfs torg, der fackelbärarne bildade haie omkring statyen och sångarne uppstego på trappstegen till piedestalen. Nu följde ?Hör oss, Svea!, hvarefter magister Hedlund i vackra, väl tänkta och framsagda ord höjde ett lefve för konung och fosterland, dervid påpekande att svenska folket numera sjelft och icke genom några andra än af det sjelf valda ombud skall komma att representeras i riksförsamlingen. Nu, kronan på aftonens enkla, men imponerande festlighet, höjdes ett lefve för vår folkkäre monark konung Carl XV, hvilket efterföljdes af ett niofaldigt hurra, spruoget som ur en mun från de tusentals menniskor, som uppfyllde torget, och derpå Otto Lindblads gripande folksång: Ur svenska hjertans djup en gång?. Derefter upplöstes tåget, och den vackra opinionsyttringen, hvilken hade hela anstrykningen af en sann folkfest, var afslutad. Länge skall minnet deraf fortlefva inom detta samhälle och, vi äro öfvertygade derom, äfven hos det ädla föremålet derför ! Värdigt har den slutit sig till den föregående glänsande kedjan af fester med anledning af den stora frågan, och detta ej minst genom den värdiga hällning, som iakttogs af de oräkneliga skaror, hvilka under afto oen uppfyllde gatorna och som aldrig läto glädjen urarta till skoj och oväsen. — Stockholms skarpskytteförening. Vid inom 13:de kompaniet i söndags anställdt val af befäl tör nästkommande år, utföllo valen sålunda. Enhälligt återvalda: till kompanichef, handl. W. F. Djurström, samt till vice dito kongl. sekret. C. F. Engström. Till plutonchefer valdes fabrikörerna H. Rendahl och C. Elies samt skeppsbyggmästaren S. G. Jensen, den sistnämnde för kompaniets afdelning å Kongl. Djurgården. Till korporaler utsågos källarmästaren I. Osbeck, glas