Aftonbladet – 19 december 1865, sida 2

Igifoa tullnedsättningarne kunna anses förIsigtiga, så måste i svenska s ., tulltaxa å franska alster och fabrikater fortfarande å många betydliga artiklar är högre än i andra med Frankrike kontraherande länder. — Denna om dighet, som för arikelförfattaren naturligtvis är alldeles likgiltig, har icke kunnat i samma män vara det för de franska underhandlarne. Då författaren säger, att om de medket icke finuas ett ord som heter oförsigtigt, bedja vi att få erinra, att svenska iket verkligen har ett sådant ord, och äfven starkare, som med allt skäl kan tillämpas på författarens uppgifter. Oförsigtigt synes det också vara, att då man vill boriadvocera den stora och obestridliga fördelen af de från A!2e francs till 75 cent. pr tonneau nedsatta tonnage-afgifterna, söka bevisa detta genom anförande derat, att tullen i Frankrike å jern egentligen icke skulle betalas af importören, och att tullen å bräder och plankor enligt allmänna tariffen är särdeles obetydlig, Enklare och mera upplysande hade v varit, att lemna den utredning, hvars frånvaro i den k. propositionen klandras, om svenska sjöfarten på Frankrike. Den är för alla lätt tillgänglig och inhemtas af k. kommerskollegii berättelser om utrikeshandeln oc öfarten. Dessa utvisa, att, oaktadt de höga tonnage-afgifterna, svenska fartyg till Frankrike under nedanstående år afgant till följande lästetal, neml.: Svåra läster: 6,95 — 30,053. Att antalet af svenska fartyg nedgätt, under det att antalet af franska till Sverge unkommande fartyg betydligen ökats, visar huru svenska sjötarten på Frankrike under dessa omständigheter var nedtryckt: ett förhällande, som numera icke kan undgå att förändras. Vid en debatt, som den 30 Maj 1863 rörande denna fråga egde rum å riddarhuset, visades, att afgifterna för ett svenskt fartyg om 120 lästers drägtighet, uti tonnageatgilt och difterentialtull, då lasten utgjordes af bräder, uppgingo till 2230 francs. (Se ridderskapet och adelns protokoll, 4:de häftet pag. 673). Sedan genom traktatens stadgande tonnageafgiften blifvit nedsatt från Ve franes-sill-75 cent pr tonneau, och öfriga, differentialumgälder bortfallit, blir den nuvarande afgilten för ett sådant fartyg endast 225 francs; att ej tala om den fördel, som handeln i jembredd med sjöfarten vunnit. Af hvad här: blifvit.anfördt kan lätt slutas till tillförlitligheten af den uppgilt, att nästan hela vår export till Frankrike besörjes af norska fartyg. Att norska handelsflottan är större än vår, och besörj tminstone till volymen, om ock ej i jemrelse dermed till värdet, största delen af vär export till Frankrike, kan ej förnekas; men icke lärer detta misstörhällande kunnat afhjelpas derigencm, att vår handelsflotta fortfarande blottställdes för det missgynsamma öde, att i franska hamnar betala sex gånger högre skeppsalgifter än de nu genom traktaten bestämda. Till en för det sunda vettet oförklarlig slutsats kommer författaren då han säger, alt, sedan Norge numera för sin del godkänt traktaten, Sverge, om det förkastade densamma, icke behöfde vedervåga mer än 50,000 rdr om året för att sätta våra rede-; rier i tillfälle att täfla med bäde franska och norska fartyg om exporten af våra produkter till Frankrike. Författaren synes föreställa sig, att traktaten skulle komma att bestå för Norges räkning, äfven om den förkastades af Sverge; men så är icke förhålandet. Vi kunna icke gissa, hvarifrån författaren fått sin siffra at 50,000 rdr; men skulle den möjligen afse skilnaden emellan tonnageafgifterna före och efter traktaten för den del af vår export, som hittills skett svenska fartyg, så är klart att siffran är illdeles oriktig. Äfven förutsatt, att vår export till Frankrike icke skulle komma att jkas, hvilket väl är traktatens hutvudändanål, så måste man väl åtminstone se, såom vär vinst, på den siffra som uttrycker skilnaden i tonnageafgiften för hela vår exort till Frankrike. Det är nemligen klart, ut de höga tonnageafgilter, som hittills irabbat svenska och norska fartyg, verkat s ill en motsvarande fraktförhöjning och såunda betungat äfven den del al vär export; om skett med franska fartyg, hvilka med redsatta-afgifter sannolikt icke kunna täfla ned svenske och norska fartyg. Tager man letta i betraktande, lära författarens 50,000 dr icke långt förslå; Hvad beträffar det af Frankrike till lagtiftande församlingen gjorda förslag om bortagande inom några år af allt skydd för den ranska flaggan, kunna vi lemna den uppysning, att det synes ganska ovisst, huruida detta förslag, som af mäktiga intresen kraftigt motarbetas, kommer att af kamharen antagas, äfvensom att franska regeiogen, på derom gjord förfrågan, förklaat, att detta stadgande icke kommer att lämpas på andra makter än dem, som engt sagda regerings åsigt, lemnat hvad den user som fullt vederlag för denna upptfring. Vi måste här afbryta denna redan nog inga artikel, men skola i en snart följande il granskning företaga de af Dagligt Alleanda lemnade sitferuppgifter, och hoppas unna visa, att dessa, lika med dess öfriga utser, innebära förvillande misstag. Est berepp, som åter icke borde vara svärt att bringa, är att det väl aldrig kan vara ett Iks:sanna intresse att högt beskattas, och t den regering, som har sig angeläget att edsätta skatterna, svårligen kan anses vaner den ; DD AD AH förr or BA LL 2 KK åt de m L K ol irda folkets sanna väl. Vi säga folkets; ty Sen il kan man förstå, att enskilda individer Ser ina sin uträkning vid, att, på grund uf ett in naturligt skydd, fortfarande läta allmän SOn seten betala varor mer än de äro värda; ? är en att allmänheten derpå skulle vinna, till vi rde bhfva svårt att inbilla henne. i Det är derföre med full förtröstan till ri-uvc ts ständers lugna öfvervägande och all-j2f änhetens sunda omdöme, som vi motse för sningen af det vigtiga och allvarliga ämne, mu: m nu föreligger. Ryssarne äro numera nästan fullständigt å ar nad rrar öfver det rika khanatet Khokand, m anses vara de europeiska folkens vagga.