Aftonbladet – 18 december 1865, sida 3

Arbetschef för sammanbindnigs banan genom Stockholm. — Hr Sundvalson har begärt plats för föl jande: Till Redaktionen af Aftonbladet. Ej utan någon förnöjelse har ni bland glädje yttringarne öfver representationsförslagets fram gång och såsom bevis på den allmänna hänf relsens styrka och vigt inregistrerat och tvenn gånger cmförmält det puts, som några upptågs makare i Upsala spelat hr Sundvallson genon att illuminera hams hus med marschaller freda gen den 8 d:s. Då det så mycket gladt åtskillige att dett skett (ehuru det för mig är svårt att fatta hvac reformen och des:s anhängare derigenom vunni i den allmänna ojpinionen), torde billigheten for dra, att ni äfven :sanningsenligt upplyser edra lå sare, huru dervid tillgått. Sättet är oftast mer: märkvärdigt och betecknande än sjelfva saken Illuminationens? omfång och beskaffenhet skol kanske öka opiniconsyttringens vigt och befogen het i mångas ögron, om än de på andra hål framkalla allvärliigare betraktelser. Enligt mig leminade närmare upplysningar om förloppet härvid -— sjelf uppehöll jag mig, såso1 bekant är, här i Stockholm — skall dervid si lunda tillgått: Några hejdukar för bakom stående ledare med akademisk bildning företogo sig bemälde fredag den 8 d:s, efter mörkrets inträdande, att utan min eller vederbörandes tillätelse, uppsätta en tin rad stolpar utanför mitt, men icke utanför någo annat hus vid Sbra Torget i Upsala samt helt nära intill väggen och derpå anbringa marschall -kålar, som fyllds med de mest brännbara ämnen. Så snart nin hustru — hvilken jag egt oförsigtigheten tt, under min vistelse här i Stockholm, lemn. ensam i mitt hem, jemte en liten son, i förltande på den goda samhällsandan hos det lång öfvervägande flertalet af samhällsinvånare sant det personliga skydd, som borde tillkomma hvarje medborgare och det synnerligast uti en ganska betydlig stad med ord. nad polis — märkte dessa anstiftningar, befallde hon tvenne mina gårdskarlar att genast Lorttaga dem, och sände bud både till polisvaktkontoret vid motsatta sidan aff samma torg. samt äfven till stadensfborgmäst:are, påkallande deras hjelp och beskydd. Men mina gårdskarlar vågade ej för den hotande fanzatiska hopen borttaga stolparne och polisbetjent infann sig i min bostad med det hjelplösa, nästan hotande rådet att låta hopen hållas bäst den ville. eljest kunde något ännu värre hända egendom och familj Framåt kl. 9 påtändes med brännare eller dy likt de med beck, tjära, talg, terpentin och dy likt fyllda marschallskålarne, så att lågorna, som ifvades af oupphörligen påkastadt krut, nicht eller dylikt, flammande och sprakande stego upp öfver andra våningens fönster ända till takfoten. Min hustru råkade naturligtvis i största och vanmäktigaste förskräckelse, men måste snart låta lenna helt och hållet vika, i förlitande på Guds försyn, för att uteslutande egna sig åt vår lilla son, hvilken, i det längsta bibehållande lugn och fattning, slutligen förlorade det barnsliga modet vid den vådliga och hotande synen tättinpå fönsterna samt föll af förskräckelse i det igaste skrik med konvulsioner; stundeligen befarades verkligen att fönsterrutorna skulle sprängas at hettan och till en början gardinerna antändas inuti rummen, hvilka i allo fingo samma hemska och förfärande belysning, som under den stora eldsvådan vid samma torg för 6 år sedan. Lå. gorna voro likväl då på något hundra.e alnars afstånd, men nu alldeles inpå rutorna. Hade huset varit af trä, anses det säkerligen hafva blifvit antändt. Under det förfärligaste skrän och hurrningar af den brokiga hopen i anledning at representationsförslagets framgång, späckade med antydningar på mitt votum 1 frågan, fortgick denna illummation? till framemot kl. 10, då elden omsider släcktes af välsinnade personer, kort förrän borgn aren och riddaren Kindeström hann personligen ankomma och med sina varningar afstyra samma opinionsyttringars uppre. pande utanför häradshöfding Henschens hus på annat ställe i staden. Under min vistelse här i Stockholm för rikslagsgöromålens skull kan en uppjagad fana låta sig dylika opinionsyttringar, just i och för in riksdagsmannaverksamhet, mot min virnösa hustru och min lilla son i hemmet midt uti af rikets betydligare städer, utan att, så vidt nig kändt är, vederbörande ännu ansett sig böra vidtaga någon åtgärd för att lagligen beilra så Vä dliga. ofog och befordra mindre de nästan otilläkneliga hejdukarne, än de sannskyldiga tillällarena sjelfva till behörig jemlikt allnän lag och 77 S Riksdagsordningen, som härå nåtte vara tillämplig. Stockholm den 16 Dec. 1865. J. Sundvallson.