Aftonbladet – 18 december 1865, sida 3

FEetterstedtska stipendiet. Till redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af uppsatsen i Aftonbladet för den 5 dennes: Om Letterstediska stipendiets öde i Lund?, anhåller jag om plats för hosföljande genmäle: Man finner det orimligt, att en vid universitetet anställd professor anmäler sig som sökande till ett så betydligt resestipendium som det Letterstedtska. : Enahanda betänkligheter hafva långt före detta framkallats hos mig sjelf. Lemnande å sido de, så att säga, yttre skäl, som i sista hand bestämde mig au fullfölja min länge närda plan att söka det rande stipendiet, vill jag endastanljande: Stipendiibrefvet innehåller ingenting, till följd hvaraf professor ken anses utesluten från rättigheten att af stipendiet komma i åtnjutande. Det citerade exemplet från Upsala visar, att en sådan uppfattning redan vunnit sin praktiska tillämpning. Jag känner mer väl, att den offentligen angripne har litet eller intet att åtöra, så snart frågan är om motiverna till s handlingssätt, och mottar med lugn de beskyllningar, som med afseeende derå blifvit mot mig uttalade. Jag skulle afsnikenhet och det lumpnaste penningbegär föranledts att söka ett stipendium, som väl få, jom någon, kunna fatta som ett blott och bart penningunderstöd åt en mer eller minbehöfvande. Jag såg i stipendiet ett och endast för denna gång, erbjuati, sävidt en ärlig vilja det förmin veteuskep och m, hvars lärare jag g ner villigt, att den resplan, som der ranleddes, sannolikt drig annars skulle ifrägakommit, då jag väl visste, att den under andra förhållanden ej kunnat realiseras. Jag har ej ett ögonblick blundat för det skildt omnämnda momentet i stipendiistiftelsen, som afser det väntade återbäran det af en större eller mindre del af stipendiet ?i händelse af lyckligare, ekonomiskt oberoende ställning?. Med hänsyn till summeringen af en professors inkomster i egenskap af Letierstedtsk stipendiat, vill jag endast 1 förbigående anmärka, att en adjunkt med 2500 rdrs lön såsom stipendiat skulle befinna sig i ungefär enahanda ställning som professor, vare sig med 4500 eller 4000 rdr i årlig lön, då den sednare måste anses förpligtad att åt sin vikarius afträda en betydligare del af sitt arvode, under det adjunktens lärarekall ej under hans bortovaro behöfver af annan man upprätthållas. Man har ytterligare anfört emot mig, att jag förr med halfva den lön jag nu innehar kunnat på egen bekostnad företaga en vidsträckt resa7. Det gläder mig ännu, att jag ej för tillfället lät mig afskräckas från denna resas utförande af de ganska dryga kostnader, som deraf kunde föranledas, och skyr ej att erkänna, det den här antydda resan ej varit den enda, som jag i vetenskapens intresse på egen bekostnad företagit. Det torde väl svårligen vara allvarligt menadt, då man synes finna något löjligt deri, att en professor söker ett understöd till förkofran för sina insigter?. Äfven om dessa ord i min ansökan förekommit, skulle jag ej blygts för att uttala dem. Äfven då man har för afsigt att ej måla med onödigtvis dyrbara färger, torde man ej kunna undgå att finna, att det kan vars en väsentlig skilnad mellan resor, företagna i olika ändamål, och studier, idkade inom olika vetenskapliga områden, samt att, på blifvit. Ja