hennes toilettbord, och det gläder mig för din skull, Gilbert. Det gläder mig att mrs Fleming får se att du också kan ha en vacker hustru, fastän du är fattig. Frun är då tusen gånger vackrare än det der fruntimret som var här i går, sade Babet; för det första är frun bra mänga år yngre och så har frun också bra mycket vackrare ögon och behagligare ansigte.s Beatrice och hennes man skrattade, och som det nu var tid att bege sig utaf, begåfvo de sig ned till den väntande hyrvagnen, der Babet, tvillingarne och lilla Carl hade sawlat gig för att se dem fara af. Gilbert tycktes ännu vara under intrycket af hennes vackra utseende, ty han återkom till detta ämne. Du är bra vackerX, sade han, och det är verkligen synd att inte tvillingarne likna dig. Vi äro vackra begge tvåX, sade Beatrice halft skämtsamt, halft allva ligt, och goda och dygdiga och förståndiga; låt oss derför bygga ett litet tempel och tillbedja vid våra egna fullkomligheters altar och endast beklaga att naturen, som skänkt oss så myc-. ket, har glömt en vigtig punkt — den att göra oss rika; ty då hade vi inte behöft resa till middag hos herr och fru Fleming, och du hade inte behöft göra dig alla de bekymmer och sorger, som du haft under den sednaste veckan, för en ny sidenklädning ät din husiru, och som först för en timma försvunno, då du såg att hennes ungdom och goda utseende ännu voro tillräckliga att segra öfver omständigheterna.4 Den här gången är du verkligen den klokaste af oss båda4, sade Gilbert helt öppenbjertigt; men jag kan inte göra mig bättre än jag är, Bratrice. Jag kan inte glömma hvilken strålande paradisfågel du