Aftonbladet – 15 december 1865, sida 3

DANMARE. Till andra behandlingen af den nya strafflagen äro en mängd ändringsförslag anmälda, bland hvilka ett af Fallesen och 22 andra medlemmar, att dödsstraffet må aftskaffas; derest ej detta förslag skulle antagar, har Juel subsidiärt föreslagit, att afrättningen skall försiggå inom fängelset i högst50 personers närvaro. — Den bekanta :n om statsfarliga förbindelser med personer eller föreningar i utlandet har synts Tscherning — allt för mild, hvarföre den oberäknelige och oefterrättelige statsmannen inlemnat ett ändringsförslag, som syftar att ytterligare skärpa de drakoniska straffbe. stämmelserna för en temligen obestämbar och obestämd förbrytelse. Den bekante skalden och kritikern P. L Möller, bland annat känd såsom författare till en med universitetets guldmedalj belönt skrift om ?Det nyere Lystspil i Frankrig?, har aflidit på ett hospital i Normaidie, 51 år gammal. Möller hade nära femton år vistats i Paris, derifrån han såsom korreepondent deltagit i redaktionen af flere såväl nordiska som utländska tidningar. Den i Köjbenhavn utkommande DagsTelegrafen här börjat en artikelserie -med rubrik Den svenske ForfatningX. hvars ingress har följande lydelse: Det råder jubel inom hela Sverge i dessa dagar. Sverge har genom konungens jinitiativ erhållit en författniog, hvilken är så olika med den, hvarmed landet släpat sig framåt, att det förefaller den vida öfvervägande delen af folket, som om det från ofrihet svingat sig upp till frihet. Vi ha latt för att förstå detta; vi gjorde ett skenbart större -— men i verkligheten mindre — språng år 1849; vi veta, huru mälkig och herrlig den känslan är, att hafva blitvit fria män. Säregna och olyckliga förhållanden hafva gjort, att vi nu, nära 17 år efter förvärfvandet af vårt frihetsbref, äro stadda i en författningskamp; vi önska — och det är visserligen allt skäl att hoppas att Sverge skall i långa tider kunna under inre lugn befästa och utveckla den författning, som folket med så stor tillfredsställelse emottagit. Före 1849 var makten här i Danmark till namret hog konungen, men i verkligheten hos byråkratien. Egandet af makten är ljuf för de allra flesta, och det var derför inom den höga byräkratien, fom vi funno vår grundlags häftigaste motståudare, medan de yngre embetsmännen, gripna aftidsanden och ibesittning af sungdomens herrliga gåfvaX, voro friheten tillgifoa, ja, till en del voro dess ifrigaste och skickligaste förkämpar. I brödrariket är det adeln och presterskapet, hvil kas öfver all måttan stora inflytande blifvit brutet genom den nya författningen; derför funnos bland medlemmarne af dessa stånd d.ss ifrigaste fiender. Presteståndet hade stör lust tt säga nej, men det vågade icke