undergång, då du kom till mig vid Ormond Street. Tyst!? sade han mildt. Jag öfverdrifver inte, Gilbert; då jag erinrar mig hvad jag då kände, ryser det i mig.? ?När skola vi resa?? frågade Gilbert. När du villP, svarade hon muntert. Skola vi taga med oss Babet?? Naturligtvis. Vi måste resa snart, Beatrice.? Ja, låt oss göra det, Gilbert.? Sålunda var saken afgjord och sålunda blef Beatrice drifven från det trefliga her, der hon hade tillbragt de lyckligaste åren af sitt lif. (Fota följer