Aftonbladet – 13 december 1865, sida 2

Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania i Nov. Hade jag i mitt sista bref anledning att beklaga det säst, hvarpå debatterna i storthinget fördes, så har den nyss slutade behandlingen af frågan om religionsfrihet för statens embetsmän gifvit mig ytterligare skäl dertill. Sedan 1845 ärs dissenterlag gjort slut på den ohyggliga ofrihet, som förut utgjort en skamfläck för Norge i religiöst hänseeude, blef fortfarande den grundlagsbestämmelsen gällande, att ull embeten i staten må allena utnämnas norska medborgare, som bekänna den evangelisk-lutherska religionen? Att man ej på den tiden vågade på samma gäng upphäfva detta stadgande, kunde vara förklarligt nog, då mången hyste stora betänkligheter redan mot den liberalitet, hvarmed dissenterlagen medgaf alla trosberännelser fri religionsöfning. Men att man ej under de tjugo år, som sedandess förflutit, kommit ett enda steg längre; att år 1865 det förslag, som gick ut på att göra embeten och tjenster sillgängliga för andra än strängt ortodoxa lutheraner, ej skulle uppnå den nödvändiga pluraliteten (två tredjededelar af de afgitna rösterna) är både sorgligt och harmligt. Sorgligt för dem, som lida af denna ofrihet och som — derföre att de antingen äro födda som dissenter eller af öfvertygelse gått öfver till en icke luthersk bekännelse — för alltid äro från statens tjenster utestängda; harmligt för de SITA VN pe ST Ro TD JES a SA Dy RRD EET At ANDRE AA VO