Aftonbladet – 12 december 1865, sida 3

CR5SG Ilal Utt CMPS URUNUIvVAN Ke arit på väg, att lemna bakom mig alla tradionella föreställningar, inplantade hos mig från arndomen, alla reminiscenser uv den Boströmka samhällsläran från min akademitid, och alla arnande vittnesbörd från vårt eget och andra inders historia, för att, med vännerna till reresentationsförslaget, stiga ombord på denna lada speljakt, som, sirad med rosor och vimplar, ed musik i fören och smekt af förliga vindar, kulle genast föra hela nationen till lycksaligheens ö; met — dessa ögonblick hafva snart varit örbi. Vid förståndets pröfvande ljus har denna itta farkost blifvit förvandlad t!llett drakskepp. om från fiendeland nalkas våra förut så fridilla kuster, för att der sprida ödeläggelse och öd; och jag tackar derföre Gud, att detta monter redan af den enda monitor, som i dessa tier duger att lita på, den ädlare konservatismens wonitor erhållit trenne sådana grundskott, att etsamma snart skall hissa nödflagg och afstå rån försöket att, buret på agitationens svallvåor, lotsa sig fram emellan de klippor och skär, om -en fast beslutsam och modig hållning hos idderskapet och adeln skall utbreda till skydd ör det hotade fäderneslandet; och måtte ekot f dessa grundskott ännu i afgörandets stund låna i alla röstandes öron med dess mäktiga, tarka och befallande stämma, att det kongl. epresentationsförslaget skall förkästas, emedan let blottställer konungamakten, emedan det lägser representationens tyngdpunkt uti en enda mhällsklass och dertill den för riksvårdande rf minst qvalificerade, och ändtligen emedan le konservativa elementer, det sökt åstadkomma, educera sig till några sväfvande hägringar på len himmel, som belyses af landstingens nyss ippgångna sol, (bifall, hyssjningar) hvilken folet älskar att tillbedja, detta folk, om hvilket lock konungens rådgifvare, då de tillstyrka reyresentationsförslagets framläggande, uppenbar: igen tänkt något för högt, i det de trodde hela olket bestå af lika kunniga, erfarna, redliga och MImänt aktade svenske män, som de sjelfva. (Biall.) Min kritik af sjelfva representationsförslaget ir härmed afslutad Som jag sagt, har mitt förtånd tuktat mina känslor; och då äfven förstånlet börjat svigta, då jag börjat blifva yr i hufsudet af att följa med dessa många, långa och nvecklade argumentationerna för och emot reoresentationsförslaget. så har jag — och detta, mina herrar, är ett råd att följa — ig har gripit fast uti det nödankare, vid hvilket mitt beslut nu så lugnt hvilar, jag har stadigt blickat på den kompass, som s säkert visar den väg, jag har att följa, den omedelbara, oomkullkastliga förvissningen derom, att vi hittills varit det politisk mening lyckligaste och friaste folk i verlden, hvilket faktum omöjligt kan förklaras under antagande, att våra representativa former varit så odugliga, som man gjort sig all möda att inbilla tanklöst folk. Äfven jag vet, att staten är en organism och följaktligen underkastad vilkoren för hvarje sådan: lif och utveckling. Äfven jag erkänner ett berättigadt lojalt evolutionsarbete, som, efter grundläggandet af vårt nuvarande statsskick, fortgått På djupet af samhällslifvet, och oafvisligen fordrar afhjelpandet af stora brister i vårt representarionssärt: sjelfskrifvenheten, det tunga arbetssättet och saknaden af åtskilliga till deltaande i representationen berättigade samhällslasser; men dessa olägenheter kunna undanrödjas genom att beträda de partiella reformernas väg, genom ståndsförfattningens ombildande, utan att man behöfver väld:öra ståndsväsendets eviga och oförstörbara verkligheter, hvilka såsom lägre organisationer ingå i den högre statsorganismen (bifall, hyssjningar); och hvad jag bestämt tillbakavisar är den ofta hörda och äfven . på detta rum upprepade fö 1809 års Jlagstiftare, att ideal, som föresväfvat di konkret gestalt i förslaget. Nej, statsmän glömt, af Burkes, den engelske st liga ord: Den, som. vill gånge med en aj kungliga att börda es: datum. Jag känner det kunglij tionsförslagets stamfar, ty h det kongl. dessa vise insågo hvad dagens de insågo den djupa betydelsen rolämpningen emot det representationssa lagstiftare, tagit representationsatsmannens oförgätbota statens refvor, dertill, såsom läkaren till sin sjuke fader, f vördnad dröjande hand. Nej, det representationsförslaget har ingen rätt sina anor från 1809; dessa äro af yngre representaan ör landsman med mig, han är Vestgöte, föddes för omkring 20 år tillbaka, och erhöll i dopet namnet: och hans döpelselöfte innehöll, att Carthago, det enda man skulle så ofta, i tid och otid, upprepa nödvändigheten af ståndsväsendets tillintetgörande, att allmänheten slutligen icke skulle veta, hvarifrån den bekommit denna öfvertygelse. Denne tanke-byting, hvilken, säsom man finner, redan vid födelsen bar sitt jesuitiska kainsmärke på har sedan med öm och faderlig ompannan, vårdnad omhuldats af sina faddrar i den radikala pressen; han har nu, sedan han känt sina muskler nog spänstiga och sina senor nog starka, klättrat uppför de första trappstegen af tronen, och, i skepnad af en ljusets engel, insmugit sig i rådkammaren (buller, yttringar af ovilja), under det han derutanför uppträdt i sin rätta gestalt såsom denne vilde agitator, hvilken redan dristat lägga sin svarta hand på samhällslifvets strupe. Sen honom här, huru han i salig försmak af att snart hafva uppnått sitt mål, stånds väsendets utrotande, grasserar i pressen, möten, adresser och deputationer. Sen honom huru han, svängande den politiska fanatismens gissel, än med en fräckhet, som endast öfverträffas af dess dumhet, förolämpar konungens hofadel med den insinuationen, att denna adel, för att göra konunen till viljes, skulle uppoffra sina pligter mot äderneslandet, än söker beröfva konungens rådgifvare den ära, som, hurudant än representationsförslagets öde blifver, skall utgöra deras omistliga egendom, äran af det om äkta och sann liberalitet vittnande handlingssätt, att icke d mds AM AA I E E f I 4 a a E C 1 d f j i ; hafva utöfvat någon obehörig påtryckning på förtroendeembetsmännen, än uppmanar soldaten att icke lyda sitt befäl, då det gäller ordningens upprätthållande, och ändtligen 1 omåttet af vanvett lastar konungens upphöjda majestät derhän, att den söker göra troligt att konungen sjelf skulle, glömsk af svurna pligter, ställa sig främst bland fridstörarne. Carthago föll för Rom. Den urgamla, under ståndsväsendets hägn uppspirande, svenska folkfriheten skall maka åt sig för denna moderna frihet, som skall blifva blomman af det nya representativa skicket, grundadt på så kalladt medorgerligt förtroende. Men har man då glömt det stolta verldsbeherrskande Romas eget öde, Roma, som dock älskade att kallas: in eternum condita. Någon talare har här påstått, att adelns por litiska mission nalkades sitt slut. Till denne talares och med honom liktänkandes tjenst skall jag tillåta mig att här anföra några betraktelser öfver franska adeln at den ofta citerade demokraten Tocqueville, hvilka betraktelser torde hafva sitt å propos för stunden. I sitt arbete: IAncienne regime et la revolution, yttrar nemligen Toqueville följande: Just vid revolutionens början iakttager denna adel (den franska), hvilken skall falla med tronen, inför konungen och isynnerhet inför hans embetsmän, en håällning oändligt högre och ett språk mycket friare än det tredje ståndet, hvilket snart skall kull. störta konungadömet. Nästan alla de garantien mot maktens missbruk, som vi hafva besutit unr der 37 år af den representativa styrelsen, fordrar des af adeln med hög stämma. Man märker, di man läser dess motioner, oaktadt de fördomar och obetänksamheter som i dem finnas, en andi: af aristokrati och några af dennas stora egem skaper. Man nödgas för beständigt klaga, att man, i stället för att kufva denna adel under laa gens välde, har nedslagit den och upphuggit dess rötter. Genom att gå tillväga på detta sätt, har man beröfvat nationen en nödvändig beståndsdes an 2 fe friheten ett KÅrr (PN FE IRA EA