Aftonbladet – 8 december 1865, sida 3

ken gillade? vår nu brukliga koralbok, egnades såväl åt språkets rättigheter, som det i melodierna inneboende lifvet. Anmärkningar beträffande de rytmiska melodiernas lämpligaste harmoniska omklädnad, äfvensom deras uppteckningssätt, tonhöjdsbegränsning och hastighetsgrad, ligga för närvarande icke inom området af mitt svar på den i Kongl. Akademien framställda frågan. Dessa ämnen komma tids nog på tal, sedan hufvudspörjsmålet, frågan om rytmisk mångfalds vara eller icke vara i svensk koralsång, först blifvit afgjordt. Endast hvad tidsmåttet vidkommer må ännu följande anmärkas. Om de rytmiska koralerpas hastighetsgrad, på sätt som i den nyare musiken öfligt blifvit, genom Kongl. Akademiens försorg, ?metronomiserades? och de metronomiska typerna, lämpade efter psalmtexternas innehåll, utsattes både i psalmoch i koralboken, så kunde derigenom en dubbel nytta vinnas. Först nemligen skulle psalmer, hvilkas innehåll antyder sorg, klagan, bedröfvelse o. s. v., icke erhålla för skyndsamma, eller glädje-psalmer för långsamma, rörelsegrader, och för det andrasode en enhet i koral-tidsmåttet att införas, som sträckte sig öfver hela landet. För att använda de ofvannämnda metronomiseringstyperna behöfde den, som det ålåge att rådfråga dem, för öfrigt ingen verklig (Mältzelsk) metronom, som är dyr, utan endast Gottfried Webers så kallade ? Kronometer?. Denna, som består af en pappersremsa och en vid ett snöre fästad kula, som hänger på en spik, bildande en pendel, är högst billig. Ja, en hvar, som förstår att handtera penna, lineål och cirkel, kan, efter mönster, lätteligen förfärdiga sig Webers kronometer sjelf, i hvilket fall dess kostnadsbelopp kneppast uppgår till en half riksdaler.