Aftonbladet – 8 december 1865, sida 3

de äpplen hon nu håller på att räkna.? Hvad gör du, Beatrice?? sade han slutligen. Hon vände sig leende om mot honom med ett äpple i handen och såg gladt ned på honom. Hennes ögon strålade, hennes magra kinder voro betäckta med en fin rodnad. Hon var nästan lika vacker som pågonsin förr, och, hvad hennes man satte a högre värde på, hon såg glad och lyckig ut. Vill du ha det?? sade hon och höll äpplet upp emot honom, som om det varit en prisbelöning. Kom ned och ge mig det.? Nej, då jag väl en gång kommit mig så högt upp i verlden, vill jag behålla min höga ställning.? Och hon höll ännu äpplet i vädret och frestade honom dermed. 0O, Babet, du har verkligen gjort underverk! Hon var åter den milda, leende Beatrice från fordna dagar. Hon hade ännu en gång genomvandrat den port som för från död till lif. Och du glada, lyckliga lit, Guds herrliga gåfva, med ditt friska varma blod strömmande genom ådrorna och ditt fröjdefulla hjerta, som slår helsans takt, och dina ögon, hvilkas strålglans uttala detta hjertas sällhet — hvem ser väl dig, utan att välsigna dig och den store gifvaren. Gilbert hade upplefvat mången fröjd och triumf vid sjuksängen, och många segrar hade han vunnit öfver sjukdom och död, men ingen sällhet hade dock varit så ljuf som denna; ty i ett ögonblick mätte han dess djup och från detta djup uppsteg synen af en lefnadslång lycka. ?Du ser frisk ut, Beatrice?, sade han, och öra hvad han ville, var han dock icke i stånd att göra sin röst riktigt lugn och stadig. Och, jag känner mig så frisk?, sade non och hoppade ned från stolen med ett ätt och lifligt språng, ?och så förändrad! För en timme sedan tror jag verkligen att