Aftonbladet – 7 december 1865, sida 3

JO08ELS IOrtroende. uenom antagandet skulle detta förtroende vinnas: enighet och sämja uppstå inom alla klasser, och hvad bättre är, denna enighet skulle gifva åt nationen en sådan storhet och styrka att den skulle blifva en skräck för våra fiender och lända andra nationer till ett herrligt föredöme. På grund häraf röstar jag af innerligaste öfvertygelse för förslagets antagande. GÅRDAGENS PLENUM. Borgareståndet. (KL. 11 f.m.) (sat från gårdagsbl.) Hr Staaff var sjelf ledamot i statsutskottet och ville derför ej nu onödigtvis upptaga tiden, utan blott litet stäfja hr Hiertas triumföfver att ha fått rätt i behofvet af ökade jernvägsanslag. Tal. ansåg nemligen orsaken till det begärda anslaget för Jernvägsmateriel ligga deri, att trafiken på statsbanorna redan tillväxt utöfver de djertvaste förhoppningar, således ej deri, att man från början beräknat densamma för låg, samt frågade om,ej-den trafik kan anses bära sig, som betäcker, utgifterna: och derötver ger tillfälle till så betydlig utvidgning i materielen. Sedan ett hus är färdigt, kan det ökade behofset af utrymme fordra tillbyggnad af flyglar, men icke kan väl dessas anläggning tagas som bevis för att huset ursprungligen var illa beräknadt? Hr Wistrand såge helst att man utsträckte en jernväg från Haparanda till Ystad med så många sidobanor som möjligt i öster och vester, såvida nemligen ej finansiella skäl lade sig emot denna lofvärda plan. Men då vid denna riksdag största sparsamhet var af nöden, ville han snarare minska än öka det af K. M:t begärda beloppet. t Hr Sundvalson ansåg visserligen öfverflödigt att nu yttra sig, då han väckt särskild motion i ämnet, ville .dock med samma göra några anmärkningar, på det ingen måtte anse honom öfvertygad af. den k, propositionen. Han hade ej det ringaste att invända mot vigten och behofvet af nordvestra stambanan, blott emot att utan skäl brådstörta. med dess tullbordande, då den är dyrast af alla nu föreslagna banor, och man för dess fullbordande under svår penningtid måste åsidosätta alla de andra. Den af tal. väckta mvtionen antog äfven ett behof af omkring 17 millioner för jernvägsbyggnader, eller ungetär samma belopp, regeringen ifrågasatt, men gagnade bättre landet i sin helhet genom att tillgodose behofvet af lättade kommunikationer hos mellersta Sverges bördigaste och mest onererade provinser, under det regeringens förslag åsyftade att på en enda punkt hopa fördelar, hvilka nästan uteslutande atse Norges, men i ganska ringa mån Sverges fromma. Män borde ej smeka det egna barnet mindre än det främmande och för Sverge borde förbindelsen med Norrland vara fullt lika vigtig som norska transitohandeln. Af de föreslagna 17 millionerna borde högst 7 lägrgas på nordvestra banans fullbordande mellan norska gränsen och Arvika samt. från Kristinehamn till Carlstad samt de öfriga 10 på fullbordande af. norra stambanan, hvars anläggningskostnad pr mil är en tredjedel billigare. Hr Heijkenschöld ville hemställa till statsutskottet, om ej vid beviljandet af de 2 millioner rdr till jernvägsmateriel borde fästas vilkoret att denna materiel förfärdigas inom landet. Vihatva jnu, flera verkstäder, som tillverka erkändt utmärkt jernvägsmateriel och i värsta fall vore det lika vigtigt att med förlags!ån understödja dessa, som att på samma sätt underhjelpa den inhemska tillverkningen af 12-tums kanoner. Sedan efter slutad diskussion de båda kongl. jernvägspropositionerna remitterats till statsutskottet, skedde äfven på samma sätt med K. M:s proposition om folkskollärares pensionering. Ekonomiutskottets betänkande n:r 2, med afstyrkt motion om åtgärder för bevaring af manuskripter. utaf historiskt värde, godkändes. Vid samma utskotts mem. 3, afstyrkande af hr Witts motion om att ingå till K. M:t med begäran om utrönande af nödiga försigtighetsmått mot kruthusexplosioner i städerna, föranledde en diskussion, efter hvars slut, vid skedd votering, den förseglade. sedeln tejp de saken till förmån för hr Witts motion... Härvid uppträdde följande talare: Hr Witt fann i utskottets motivering för afslag upplyst af befälhafvande amiralen att fartygen kunna lägga till direkte invid kruthusen, men detta var, åtminstone hvad Carlskrona beträffar, oriktigt. Vidare syntes ej det skälet till afstyrkande hållbart att enskilda kommuner förut ingätt direkte till K. M:t med skrifvelser i enahanda syfte, emedan det alltid tar bättre, när sådan skrifvelse kommer från rikets ständer. Hr Sundvallson ville ej motsätta sig utskottets afstyrkande, utan snarare stärka detta genom att anföra ett faktum. Vid sista statsrevisionen hade äfven frågan varit före om kruthusens förflyttande från städerna, hvarvid kaptenlöjtnanten Sasse från Carlskrona upplyst, att de ej behöfde flyttas, utan att det vore tillräckligt om allt krut förvaras i nya kärl enligt af honom förevisad konstruktion, hvarigenom all krutspillning omöjliggöres. Dessa kärl äro visserligen någet dyra, men räcka hur länge som helst, hvarför kostnaden för dem ej kunde anses bortkastad. Tal. ansåg derför största skäl vara att infordra denna ritning från hr Sasse, då man genom användande af hans metod i sjelfva ver-. et sparade både tid och kostnad. . Hr Bergman ville med få ord understödja motionen samt fästa uppmärksamheten på det ihåliga i skälen till utskottets afstyrkan. Hade förnt visat förhållandet med Wisby, der hela årets krutförråd var hopadt på ett enda ställe, lika utsatt för fiendehand som att af olycka sprängas i luften, undrade om först bullret af ramlande städer skulle väcka utskottet till besinning samt yrkade bifall till motionen. Hr Witt ansåg just hr Sundvallsons invändning styrka hans motion, ty hans förslag gär blott ut på att utreda bästa sättet till förekommande af fara, vare sig detta sker genom förflyttning eller genom preventiva åtgärder, hvarför det alls icke skadar att anhålla om denna saks utredande. Hr Ödmansson önskade ock att få städerna litet bättre skyddade mot krutexplosioner. Förut låge i Landskrona flera tusen centner krut förvarade i samma torn, deri straffångar inhystes, hvarför tälaren vid en föregående riksdag äfven väckt en likartad motion i ämnet, som då på samma sätt afslogs. Men staden gaf sig ej, utan fortsatte att klaga direkt hos regeringen, ända tills cen fick sin önskan uppfylld och den farliga grannen förflyttad till trakten af Kristianstad. Talaren yrkade bifall till motionen tör att få trågan utredd på en gång. Hr Waldenström ansåg skälen till utskottets afstyrkan tydliga och yrkade på dess beaktande. Hr Widell tillhörde äfven ett af dessa olyckliga samhällen som ständigt vänta att få göra en Juftfärd samt förenade sig derför i yrkande om skydd till lif och egendom. Får dock erkänna den goda vilja som uttalat sig i uppbyggande på sednare tid af ett stort trähus vid stranden af Carlsten, hvari nu de stora krutqvantiteter för varas som förut gjorde tornet till en ofantlig laddad mörsare. För nägra år sedan var man utsatt för ett fult tillbud, då fångar gjorde intrott i tornet och stulo krut, hvilket gjorde vederbörande uppmärksamma på faran och föranledde uppbyggandet af der omtalade trähuset, som dock ej det mmsta är skyddadt för fiender. Förenade sig i hr Witts motion. Hr Witt måste för tredje gången begära ordet för att besvara hr Waldenströms och utskottets invändning att ej motionen varit åtföljd af förslag till lämphga åtgärder. Han var ej sjelf viss om bästa sättet dertill samt ville just genom motionen förmå regeringen att utfinna bästa sättet. Hr Isberg har ock ansett nuvarande tillstånd vådligt, men hkväl anslutit sig till utskottets åsigt, enär andskrona och andra städers exempel visar att