Aftonbladet – 6 december 1865, sida 2

nat inhemta, testamentet blef behörigen verkstäldt; låt oss derföre skärskäda de bäda andra punkterna. Mr Carnoosic, om icke egentligen svegsint, var åtminstone i ett sådant simnestil:ständ, att starka tvifvel förelfinnas om hans fuila förstånd. Hörde vi aldrig nägot derom?? Jag hörde sägas att han var underlig. Han var mer än underlig, miss Gordon. Det finns personer i tilvet, som säga att han var galen. En af de läkare, som skötte honom, har sagt mig det. Det berättas ännu besynnerligere historier om honom. Mr Carboosie hade förlorat sina båda sö ner, och han hatade att se andras barn. Då en of hans arrendatorer i en olycklig stund besökte honom och bade tagit med sig sina två gossar, för hvilka mr Carnoo sie förut hade visat förkärlek, blet den gamle Lerrn så förbittrad, ait han rent ut befallde John — samme John som ännu jär i er tjenst — att ta och kasta dem i floden? Eit ironiskt leende krökte Beatrices fina läppar. Och kastade John barnen i strömmen ?? frågade hon med en min af kunglig likgiltighet för päföljden af mr Carnoosies be fallning. late det jag vet, svarade mr Brown stött. ?Men detta är inga tomma rykten, miss Gordon; bevisen, så långt de gå, kunna icke jäfvas, och de ådagalägga till fullo. att mr Cernoosie befann sig i ett sällsam: sinnestillstånd när han gjorde sitt testemente.4 7Stackars gamle man!? sade Beatrice. Jag förmodar att hvarje obetydligt ord, som han yttrade i passicn eller dåligt lynne. nu väckes till lif och vrides till ett bevis. Tror ni att beviset blir beståndande?s