Aftonbladet – 6 december 1865, sida 2

Ridderskapet och adelns debatt i reformfrågan, som i dag äter fortgått i sex timmar utan att ännu hinna afslutas. synes blifva allt varmare i samma män afgöraudets stund nalkas. Den har i dag till och med ett ögonblick urartat till den mest passionerade häfvghet. För öfrigt gifva sig alltemellanät yttringar af otålighet tillkänna genom upprepade rop på proposition. För det konvgl. försloget hatva i dagens plenum yttrat sig: landshöfding Nordenfelt hr H. K. G. v. Scheele, excellensen gretve Manderström, hr v. Ehrenheim, hr Sandströ mer, lanashöfdingen Lagercrantz, sjöministern grefve v. Platen, frih. C. Cederström, hr v. Stockenström, trih. Mannerheim, hr v. Schantz (den 85-årige velerunen), hr Reutersvärd, landshöfdingen frih. Ahlströmer, hr G. Fahnehjelm, hr Stjernblad, uv Fitinghof och proteesorn grefve G. Hamilton. Mot förslaget hafva talat: frih. Adlercreutz, grefve v. Salta. presidenten gretve Mörner, frih. Rud. Cederström, . frih. Paykull, grefve Wrangel, professor hr Olivecrona, hr Treffenberg hr Prinizensköld och hr R. v. Kremer. Argumenterna för och emot ha i allmän het varit desamma som förut blifvit anförda. Debettens märkligaste drag ha varit de uttalanden som egt rum af de båda konungens rådgitvare, som yttratsig. Grefve Manderström förklarade uttryckligen, att han, som efter mogetöivervägande,iunderdånighet tilistyrkt det kongl. förslaget, icke för sin del komme att gifva ett sådant tillstyrkande för något annat. Grefve v. Platen, som icke mindre varmt förordade förslaget och visade de ytterligt rivga utsigterna för att få något annat förslag till stånd, än mindre att iå det antsget, törklarade sig ej bestrida adelns rätt att afslå förslaget, men trodde att då man hölle mycket strängt på egen rätt. borde man icke glömma den rätt, som gör adelns motståndstförmåga mindre än andra ståuds. SVi känna?, sade tal., Skonungens rätt att utnämna adelsmän. Jag hoppas att denna rätt ej skall behöfva begagnas, men då man talar om egen rätt bör man ej glömma andras. Vi snmärka vidare den ytterligt häftiga karakteren i hr Treffenbergs anförande, en häfughe:, som förledde deune talare till förlöpningar vida utom det parlamentariska skickets skrankor, som skulle varit oförlåtliga, såframt icke det tydligen visat, ati de härrörde från en till det yttersta upp drifven entusiasm. Konservatismens gamle kämpe, hr Print zensköld, riktade sitt anfö de förnämliISTER ER KAKA