Aftonbladet – 5 december 1865, sida 3

(Insändt.) Presteståndets aktning för grundlag. Man kunde tiga och tåla sig, i förhoppning att det är sista gången en dylik korooration fungerar, med sQdiycket till 1elare i stället tör lagen. Men om man än kan svälja harmen, gifves det dock något som man ej förmår tillbakabålla, nemligen öjet. Eller säg: kan man hålla sig från att skratta, då man hör, att sedan några af presteståndets koryfter föreslagit att irampa riksdagsordningens 49 under fötterna... då saken tredje gången förekommer? (efter två bordläggningar) Skall den till afgörande företagas?... medelst uppskjutande af målets afgörande till en alldeles obestämd framtid, och sedan ständets talman, med lika mått af aktning för 45 i nämnda grundlag... Ptalemän... äge ej sjelfve någon röst i deliberationen?... sjelf föreslagit ett amendement, som var väsentligen olika alla andra tramställda yrkanden; kun man verkligen, fråga, hålla sig från att skratta, då man hör, att ståndet, med sina filosofieoch andra professorer (hjelp, Tyskland!) besluter, att uppskjuta representationsfrågans slut liga behandling, tills adelns beslut blifvit kändt, såvida ej adeln fattade enahanda beslut? Det vill ju säga, att om adeln fattar det beslut, att presteståndet skall be sluta först efter det adeln förehaft ärendet till slutligt afgörende, då skulle presteståndet afgöra ärendet utan uppskof. Men som icke tänkbart är, att adeln fattar ett dylikt beslut, så står presteståndet der vackert, utan säkerhet, att ej adeln besluter atvakta presteståndets slutliga afgörande af målet, vilket i så fall, om dess eget beslut skall tå fast, aldrig inträffar!! Och det är detta stånd, som skulle förkasta det hvilande förslaget till ny grundleg, af det skäl, att samma lag ej innehåller, så. som en af de lörnämsta kämparne, dr Lindgren, yttrade,? garanti för en tillfresställande behandling af de vigtigaste samhäll frågor !? Männe icke, hr doktor, folket, som står och ser uppå, fått skäl att misstänka, alt den garanti, som ni verkligen tror dennz nya lag sakna, är den, som tillförsäkrar e1 att drifva den satsen: när jag dricker, äl det rätt.