Aftonbladet – 5 december 1865, sida 2

pr år ej skola räcka till för riksdagsarbetet, om förslaget antages. Doktor Ternströms föredrag inleddes med en storartad skildring af situationen, deri man förnam något af såväl ?den sjunde basunens? högtidlighet. som af det tredje ves? qvidande jämmer J q J Talarens hufvudargument var åberopandet af — Europas störste statsman?, Metternich d. ä., eljest i historien känd såsom den samvetslösaste hatare af frihet och rätt samt förfäktare af mörker och förtryck. Härefter fick professor Agardh ordet samt höll ett längre af retoriska fraser och citater emyckadt föredrag, hvari han framhöll, hurusom det väl kunde anses såsom skulle ståndsförfattningen vara omöjlig att bibehålla, då hela landet förkastat densamme, men att han ändå icke kunde instämma i denna förkastelsedom., Han redogjorde härefter för sina åsigter, som han ansäg grunda sig på den erfarenhet historien gaf. Diskussionen fortsättes i morgon. Afgörandets stund träder nu allt närmare. Vi bedja ännu en gång dem som ärna rösta nej, allvarligt och samvetsgrannt besinna sig, huruvida icke de,af motiver, i hvilka sgjeltviskhet i större eller mindre mån ingår, utsätta icke sig sjelfva, men fäderneslandet för ganska stora vådor. Det är ingen fras och intet skrämskott, när vi säga dem att stämningen i landet är sädan, att ett afslag å detta nationens förslag skulle framkalla en förbittring, ja lägga grund till ett ståndshat, hvars spår de ifrigaste och mest fosterländska bemödanden skulle behöfva mycken tid att utplåna. Vi äro temligen väl underrättade om sinnesstämningen inom alla delar af landet och ivom skilda klasser och vi äro fullkomligt öfvertygade att det skall lyckas de allvarliga bemödanden och ansträngningar, som gjorts af ätskilliga inflytelserika folkfrihetens vänner att förhindra allting, som kan stöta på oordningar. Men deremot är det alldeles visst, att med förslagets fall en opinionsstorm skall resa vig ötver hela landet, som skall omfatta allt Sverges folk och hvarje den aflägsnaste vrå af landet. Hvad vinnes då genom det uppskof af några månader, som är det högsta man genom ett afslag nu kan ernå? Endast en tid af strid och cro och häftig partiförbittring, hvars konseqvenser det fordras kanske längliga tider att undanrödja. Hvilka menliga följder ett sådant tillstånd kan hafva i det inre är redan uppenbart. Man talar mycket om de demoraliserande verkningarne at skandalpressen; men månne icke fortvaron af ett tillstånd, som alla medgifva vara orimligt och ohållbart, och som alstrar bitterhet och nästan förakt från folkets sida mot särskilda afdelningar inom lagstiftningen, utöfvar ett långt mera depraverande inflytande? Månne det icke är egnadt att, om det fortfar, undergräfva aktningen fär lagarne? Löper man icke fara att en del af pressen kan fullkomligt ostraffadt utså animositet och hat mot vissa klasser och personer, emedan dess utgjutelser till någon del fota sig på anmärkningar, hvilkas riktighet allmänna menin gen erkänt? Må man besinna allt detta; må man låta oss få frid och enighet i landet och göra det möjligt att få moralens bud allvarligt tillämpade i det offentliga lifvet, hvilket till en del är en omöjlighet nu, då institutionerna förete så mycket ruttet och rent af omoraliskt. M:d afseende på !andets yttre ställning är det af synnerlig vigt att samdrägt och enighet så snart som möjligt återställas. Med afseende på vår maktställning i Europa och i förhållande till åtskilliga grannar är det af vigt och kan under vissa eventualiteter, som ej på förhand kunna beräknas, vara af omätlig vgt, att vi ej :iramstå såsom en i sitt inre söndrad nation. Hvad skulle Europa tänka om en stat, der regering och folk icke på öfvertygelsens väg kunna förmå en fraktion inom en fåtalig korporation att göra en uppoffring af ett orättvist, af hela nationen numera underkändt privilegium. Faror och förvecklipgar kunna, innan vi veta ordet af, hota utifrån; huru skulle vi då kunna framträda med någon kraft, om vi känna oss söndrade inom oss, i mot hvarandra fiendtli a klasser? Huru skall man kunna boppas att folket med förtröstan skall kunna bära de uppoffiingar som fordras och kunna komma att fordras, om de veta sig fortfarande skola beskattas af medborgare, som utan deras vetskap eller vilja kounstituera sig sjelfva till dess mälsmän till följd af sjelfskrifvenhet eller genom ett all offentlig moralitet hånande fullmaktsköp? Vi bedja hvar och en noga besinna detta och den stora omätliga ansvarighet inför eget samvete, som följer med förkastandet nu af det förslag, som snart dock skall och måste antagas. Må derför hvar och en, som af redan gjorda uttalanden, personliga förbindelser der verkligt allvarliga betänkligheter finner sig förhindrad att godkänna förslaget, freda sig för ett slikt betungande ansvar, genom att åtminstone nedlägga sin röst. — Omröstningen på riddarhuset. En gammal adelsman har bedt oss fästa dereformvänliga yngre riddarhusledamöternas uppmärksamhet derpä, att vid omröstningen endast voteringssedlar med tryckta ja och