Aftonbladet – 5 december 1865, sida 2

Istoria, och Beatrice åhörde honom med skenbar läraktighet, men med hemligt misstroende. Hennes sjukdom hade varit lik en lång och orolig feberdröm, och hennes tillfrisknande liknade det plägsamma uppvaknandet. Hon återvände till liivets vanor med en känsla af trötthet och nästan af plåga; hon afskydde hvarje omzifvande föremål, hon hatade det dystra rummet, de våta gatorna, den trögt brinnande eldbrasan, de gamla möblerna, hvilket allt var det enda hon hade att se på under den första tiden hon satt uppe i sin stol. Det var i början af tillfrisknandet, och hon var ännu matt och svag, dock var hennes första omsorg att skicka efter mr Brown. Mr Brown hade utan tvifvel andra göromål, ty han kom sent. Beatrice gjorde intet försök att stiga upp då hon fick se honom, men hon välkomnade honom på ett kallt och matt sätt. Med mera artighet än sanning uttryckte mr Brown sin glädje öfver att hennes utseende var så mycket förbättradt. Jag är mycket bättre, svarade hon, Soch det är dertöre som doktor Leveson har tilllåtit mig att stiga upp. Ni ser inte stark ut, men vi skola nu inte tala om affärer ... Och hvarför icke?X afbröt Beatrice. oo Jag är viss på att doktor Leveson icke skulle tycka om...4 Det kan jag inte hjelpa, afbröt hon på nytt; Sdessutom skulle uppskof dermed göra mig mera skada, än någonting som ni kan säga mig. r Brown teg. ocHvad har ni för nyheter åt mig? frågade hon. fFaorta Y