Aftonbladet – 5 december 1865, sida 2

ingenting mera att sägaX, tillade hon efte en stunds tystnad. Skall jag komma tillbaka i morgon frågade mr Brown;j fni är kanske bättre äs Nej, det behöfver ni icke, svarade Bea trice i en ton af tydlig vedslagenhet; doktorns ord gå i fullbordan mycket hastigt. Jag förmår icke mera egna min uppmärksamhet åt någonting. Och mycket snart blef verkligen doktorns profetia uppfylld. Långt förrän har infann sig om aftouen, var Beatrice af sjukdomen kufvad och bruten. Det skulle ia gjort mr Gervoises hjerta godt, om him hade kunnat se den stolta flickan nu, der hon låg i sin bädd qvidande och kastande sig af och an i feber och plåger och ytterli bjelplöshet, hemsökt af en mäktigare han än hans. TJuGonpE KAPITLET. Lån och hård var striden mellan lif och död. Flera gånger visade sig starka anledningar, att Boglands domstolar icke skulle komma att besväras med en ny stor testamentsfråga och att en domare, till hvilken mr Gervoise icke hade tänkt på att appellera, skulle föra ett slut på tvisten mellan honom och Beatrice Gordon. — Slutligen segrade litvet; men tvifvelaktig och osäker var dess seger, och doktor Leveson, som var outtröttlig i sin omvårdnad om Beatrice, sade henne, visserligen i försigtiga ordalag, men dock i ordalag som hon kunde förstå, att hennes lif läg i hennes egna händer: glädje, lugn och frånvaro af alla starka rörelser kunde rädda henne, liksom oro, bekymmer och ängslan kunde framkalla ett farligt recidiv. Det var klart att han kände något af hennes närvarande hi