Aftonbladet – 4 december 1865, sida 3

VeniDgsorganer, som icke varit dem 1 sma ken och derföre velat främja uppkomsten a ett nytt organ, hvilket lofvat allt, men svi kit alla löften? Männe Stockholms hande och sjöfart, under Dagligt Allehandas höge protektion, vunnit i utveckling eller förkof. rats sedan berörda tidning blef det fria ut. bytets afsvurna fiende? Stråten mäste öf. vergifvas. I ett land som åtnjuter fullstän. dig tryckfrihet finna vi det icke på någo! sätt klandervärdt, att åsigter och intresser söka göra sig gällande medelst något lämpligt organ uti den offentliga diskussionen. Lät derföre de fabrikanter, som pro aris et focis påyrka höga tullar, hafva sitt eget organ, men lät handel och sjöfart, som lida af protektionismen, ej vidare befatta sig med att direkt eller indirekt understödja samma organ. Den förmenta opartiskheten bländar ingen! Vi hafva vidare till Dagligt Allehandas stora förtret sökt utreda banktrågan och bemödat oss visa huru enkla dessa saker äro. När allmänheten kommer till klar insigt om att penningväsendet är underkastadt, vi våga nästan säga, naturlagen tillgång och efterfrågan, så lyckas det ej vidare att med banala fraser försäkra, att penningräntans stegring beror af kapitalisternas vinstbegär eller ovilja mot handel och industri! När bankväsendet blir i all sin enkelhet kändt och uppfattadt, blir det i likhet med all annan för.1gsamhet ansedt såsom en både loflig och gagnande industrigren, emot hvilken man ej ens kan uppväcka afunden, sedan det står enhvar öppet att stifta bankbolag eller att ingå som delegare i redan stiftade. Genom upphörandet af allt monopol för bankerna och således allt ?skyad? har allmänheten redan vunnit, att bankerna sinsemellan täfla att bereda allmänna rörelsen lättnader. Vi hafva icke tvekat att erkänna cessa faktiska förhållanden och derföre hafva vi icke beller undgått att af D. A. blifva utpekade såsom stående i bankintressets sold. Vi finna denna tankegång ganska naturlig för D.. A., men för att visa grundlösheten af bebeskyllningen torde det vara nog åberopa, att vi aldrig förordat något skydd för bankrörelsen utan endast påyrkat att gällande bavklag bör tillämpas säväl emot som of bankerna. Väl hafva vi belyst hr Schwans vidt beryktade utfall mot svenska bankväsendet, men det aktstycket ansäg sig icke ens D. A. kunna försvara. Deremot hafva vi utan tvekan klandrat åtskilliga bankstyrelsers åtgärder, då sakförhällandena dertill gifvit rättmätiga anledningar. Sednast hafva vi jemväl under denna rubrik tillåtit oss uttala den åsigt att de fyra riksstånden icke, oaktadt ett betydligt tröghetemoment, innefattade några garantier mot ett raskt fortlöpande på skuldsättningsbanan; att riksgäldskontoret icke lyckats väl vårda svenska statskrediten och att om representationsförslaget nu faller, sådant kommer att föranleda en långvarigare politisk oro, och att en dylik politisk oro skulle ganska menligt inverka både på statens kredit och på mänga stora inhemska företag, som erfordra utländska penningförlager, och på sådana svenska penninginstitutioner, hvilka mot obligationer anlitat den utländska penningmarknaden, Dessa våra åsigter, som lyckligtvis delats af många sakkunniga personer, har D. A. betecknat såsom profstycken på Aftonbladets agitationsifver för det hvilande representationsförslagev. Behöfver det väl någon vidlyfiigare bevisning för att ådagalägga, att för ett bolag eller familj, hvarest tvedrägt insmugit sig, ett så beklagligt förhållande menligt inverkar på krediten? Sak samma med en hel nation, och skulle, det Gud förbjude, vi blifva utsatta för den hårda pröfningen, så vinner vår utsago mångaldig bekräftelse. Vi sakna i sanning anledning att beskylla ). ÅA. för någon ifver för det hvilande förlaget. Som bekant är, har D. A. under partiskhetens mantel burit fram en liten fiansplan, efter hvilken en stor tidning skulle kunna betydligen reducera sina redaktionskostnader. Huru sinnrikt och fördelaktigt letta än må vara, rätt honett blifver det väl aldrig. Under en längre tid har D. A. ti det ena bladet, som kallas det ?neutrala området?, mot betalning intagit artiklar mot epresentationsfrågan, under det att samtiligt ingenting eller någonting tvetydigt och jumt för representationsfrågan stätt att läsa ti bladets andra afdelning. Bland dessa urtiklar mot förslaget igenfinnas sådana, vars orimlighet lätteligen inses, såsom t.. x. när D. A. låtit en hyresgäst med stöd f K. M:ts proposition, söka visa, att enär n odisponerad tillgång finnes af 159,000 iksdaler, det kunde inträffa, att ingen llmän bevillning behöfde utgå och att öljaktligen ingen valman i hela Sveres rike för den nya riksdagen stod att inna! Har D. A. aldrig hört talas om,. tt de rikets ständers beslut, hvilka till. : omma i följd af enskilda motioner, ganska etydligt tynga på budgeten? Det har såedes icke den ringaste fara, att vi skulle lifva utan debetsedlar och landet utan valnän, hvilket allt D. A,. hade sig nogsamt ekant, men icke destomindre fann för godt, ill allmänhetens förvillande, bereda plats ör berörda artikel med thy åtföljande utjutelser. Vi, som städse förfäktat den sigt, att hvad som skrifves bör uppskattas ch utöfva inflytande efter innehållet, och tt det bör vara allmänheten fulikomligt kgiltigt hvem som skrilver i den periodika pressen, kunna icke anse, att det Janusufvud D. A. påtagit i ringaste mån ländt ll svenska pressens gagn och heder. Skicar man ikring landet i tusentals exemplar rtiklar, skrifna emot en stor fosterländsk ngelägenhet, så har man icke förtagit de eruti förekommande vrängda framställvinars menliga inflytande, genom att bladets ufvudredaktör en gång för alla försäkrar, tt han i egen hög person icke gillar mer n bladets halfva innehåll. Det skulle såedes ligga en så ofantlig pondus uti hr K. l. Lindströms approbatur! Vi tillåta oss bevifla detta och anse det hela såsom ingenng annat än ett bascule-system. Vår aktving för sanningen manar oss att rkänna ett undantas från den regoel uf a sm An