Aftonbladet – 4 december 1865, sida 2

men jag tviflar på att mr Gervoises enda syftemaål är att hos mig injaga fruktan. Han är en praktisk karl och har bestämdt något mera i sigte. Iuatill närvarande ögonblick ha vi lefvat, om ej i fred, åtminstone i ett slags stillestånd. Han skulle aldrig ha brutit alla band, om han ej egde någon utsigt alt störta mig.? Hvad då för utsigt?? frågade mr Brown. ?Hans sonhusiru är min arfvinge, om jag för barnlös, eåsom jag redan sagt er.? ?Detia är en högst aflägsen utsigt, gennälte mr Brown leende, och om mr Gervoise är den praktiske man ni påstår, kan van ej hu byggt på en sådan grund. Lita vå mig i den här saken, om jag ej alldeles nisstager mig, är det höst att helt och hål et stryka ut ordet ?fara? — förtret kan jag örstå och medgifva, men om fara kan det ddrig bli fråga.? Mr Brown lutade sig tillbaka istolen och ekte med sin urkedja, medan han betrakade Beatrice genom ett par guldglasögon ned en ytterst förbindlig min. Men då jag nu är rädd?, envisades Bearice, ?hvad råder ni mig då till??? Ni vill böra min uppriktiga mening ?? ?Naturligtvis.4 ?Välan — gift er.? ?Det?, svarade Beatrice iskallt, ?är omöjigt.? Det ligger någonting under detta, tänkte ! nr Brown. Hvad skall jag göra i afseende på min j l l l voder?4 återtog Beatrice efter en paus. Mr rervoise kommer nog och vill taga henne rån mig, och jag kan icke afstå henne, mr rown, jag kan icke. Hon är sjuk, myc et sjuk; dessutom kan det aldrig komma :i a åga.? E Men mr Brown skakade på hufvudet och !