Aftonbladet – 2 december 1865, sida 2

Det kunde anses obehöfligt, att fästa hufvudstadens invånares uppmärksamhet på vigten deraf, att noder den i nästa vecka förestående behandlingen af representationsförslaget allting undvikes, som kan gitva anledning till lugnets och den allmänna orduingens störande. Insigten derom, att allt sådant icke blott skulle vara en skamfläck för hufvudstaded, utan dessutom, långt ifrån att gagna den stora fosterländska saken, tvärtom skuile af dess motståndare med begärlighet omfattas-för att skada densamma, är så allmän bland alla tänkande, att något sådant alldeles icke varit att befara; men då regeringen, genöm de utomordentliga försigtighetsmått hon vidtagit, i så hög grad ledt tankarne på möjligheten af att något slags gatutumult skulle kunna inträffa, och då man vet, att under sådana omständigheter begäret att vara ute och se hvad som kan komma att tilldnga sig, ofta gilver anledning till folkskocsningar, inom hvilka lätt oljud och spektakel uppstå, så ha vi ansett oss böra varna just mot en sådan otidig nylikenhet. Hvar Och en, som under sådana omständigheter genom. sin närvaro bidrager till folkekockningars åstadkommande, gör sig derigenom åtminstone moraliskt medbrottslig i öe uppträden; som okyånet eller illviljan kunna tillställa, och han kan vara förvissad, att för hvilka äfventyr han än derigenom blottssäller sig, han icke har alt påräkna något slags medlidande. Huru fullkomligt betydelsen häraf uppfattss hos den stora massan af hufvudstadens redbara och ordentliga arbetare, derom vittnar tillräckligt den med öfver fyra tusen underskrifter försedda adress, som i dag blifvit å deras vägnar aflemnad till H. Exe. justitiestatsministern. Man kan icke nog loforda den goda takt och grannlagenhet, som vid ästadkommendet af denna adress gifvit sig tillkänna. Man har sorgfälligt undvikit alla större möten och sammankomster, som skulle under dessa kritiska dagar hafva föranledt större folksamlingar eller gifva ringaste sken af en afsigt att imponera genom styrken. Samma värdiga hällning ekall äfven, derom äro vi förvissade, gifva sig tillkänna på detta håll under ärendets behandling och efter dess af. görande, huru detta än må utfalla. Man vet nemligen allt för väl, att äfven om representationsförslaget skulle förkastas — hvilket dock numera knappast är att befara — så äro dock de lagliga utvägarne att genomdrifva folkets enhälliga önskningar dermed ingalunda uttömda, och att det icke kan dröja länge innan dessa önskningar skola på fullkomligt laglig väg göra sig gällande. Hela hufvudstadens allmänhet och icke minst dess arbetsklass, skola derföre som förrädare mot reformens sak och säsom redskap i motståndarnes händer betrakta hvar och en, som på allra ringaste sätt störer lugnet och ordningen i hufvudstaden under och efter ärendets behandling hos rikets ständer. En särdeles lycklig omständighet, och som skall i sin mån bidraga att bevara ett ostördt lugn, är för öfrigt det hjertliga och förtroliga förhållande, som eger rum mellan hufvudstadens befolkning af alla klasser och såväl den vanliga garnisonen som de till dess förstärkning inkallade landtregementena. Dessa sednares närvaro i hufvudsiaden har visserligen väckt någon förundron, men icke på något håll den allra ringaste skymt ar bitterhet. —————— Tea dan asananlika härdoelsen att dat